Jag läste att allianskvinnorna i stadshuset hade berättat att de lovade mer belysning i Stockholm för att kvinnor ska känna sig trygga. Det är jättebra att lysa upp gator och torg, därför har socialdemokraterna också arbetat mer medvetet med belysning och kommer att fortsätta med detta under mandatperioden.
Men det är fortfarande så att det farligaste för en kvinna inte är vägen hem, utan det är när hon väl stängt ytterdörren hon ska vara rädd. Den allra största delen av våld mot kvinnor sker i hemmet.
Det här våldet är svårt att komma åt. Det är jag villig att erkänna. Bra är det att vi nu mer medvetet arbetar med män som har slagit, att med hjälp av terapi och behandling få dem att sluta slå. Men det stora uppdraget för en politiker som vill minska våldet måste vara att attackera våldets orsaker.
Som jag ser det handlar mäns våld mot kvinnor om mäns självbild och relationen mellan män och kvinnor som bottnar i den könsmaktsordning vi har i vårt samhälle. Där pojkar och flickor fostras in i olika roller. För även om inte alla män slår så kan det inte vara en tillfällighet att så många fler män slår kvinnor än vad det är kvinnor som slår män.
Så länge den borgliga alliansen inte kan komma överens om orsakerna till mäns våld så kommer i alla fall inte jag sätta mycket tilltro till att kvinnofriden skulle öka under ett borgerligt styre.
Liberala debattörer (läs Maria Abrahamsson) har länge förlöjligat regeringens politik, och det får man förstå, men framförallt attackerar hon satsningar på genuspedagoger, jämställdhet i förskolan och annat som handlar om att just jobba med könsroller. Det är det här som förebygger mäns våld mot kvinnor. Och jag har lite svårt att förstå varför man vill förlöjliga detta. Men Maria tyckte ju inte heller att vi skulle dela ut pengar till kvinnojourerna så jag kanske inte ska ta henne som exempel.
tisdag, september 05, 2006
Kvinnor fortsatt otrygga i ett blått Sverige
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Dessutom är ju alliansen djupt oeninga när det kommer till kvinnors rättigheter och jämställdhetspolitiken. Den hyfsta radikala liberalfeministen Brigitta Olsson lär inte ha så mycket gemensamt med abortmotståndarna i kristdemokraternas led.
Bra inlägg Gabriella. Angående Birgitta Ohlsson: Hennes våldtäktskampanjer attackerar enbart utomhusvåldtäkter vilket naturligtvis är bra i sig men kan knappast sägas vara en långsiktig strategi för att få slut på våldet (Gabriella beskriver varför mycket bra i sitt inlägg). Dessutom driver Ohlsson märkliga frågor som kvinnors rätt till en skyddshund (lär inte vara effektivt och rättfärdigar bara kvinnors rädsla för att vistas i den relativt mer säkra miljö som det offentlige rummet är). Och dessutom har hon väl framlagt ett hyfsat vansinnigt förslag om att dömda våldtäktsmän inte skall få vistas i samma kommun som våldtäktsoffret! Alltihopa känns som symbolåtgårder utan grund i en analys av hur dominans och våld sexualiseras i patriarkatet, en sådan analys är nödvändig för att på lång sikt bedriva en radikal och verkningsfull politik på området. Birgitta Ohlsson verkar se mannen som konstant, ingen av hennes åtgärder vill försöka förändra mannen. Istället för att få män att sluta våldta skall kvinnor skaffa hund för att skydda sig. Samma analys yttrar sig i att Ohlsson är för subventioner för hushållsnära tjänster. Man skall inte tvinga mannen att städa utan en annan kvinna skall gå in och lösa överklassens jämställdhetsproblem, rädda deras äktenskap från gräl om disken. Jag skulle knappast kalla Birgitta Ohlsson för feminist snarare en liberal som applicerar liberalismen på kvinnor. Att det anses radikalt i folkpartiet säger mer om folkpartiet än, tja något om Ohlssons politik.
Nja bara för att våld av kvinnor mot män tystas ned så innebär det inte ndvändigtvis att fler män slår kvinnor. Glöm inte att detta är ett samhälle där politisk korrekthet råder och våld i hemmet är inget undantag.
Skicka en kommentar