Fråga till Berit

Rebella fortsätter sitt arbete med att undersöka vilka åtgärder som socialminister Berit Andor jobbar med för att få ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Hon tycker ju att beslutet som fattades på patikongressen var "mycket bra" och att man kan komma till rätta med det ojämställda uttaget genom exempelvis arbetsmarknadsåtgärder. Därför undrar vi hur det går med detta fortlöpande arbete, vad som görs och om det har resulterat i att mäns uttag har ökat.

På Berits blogg kan man läsa hennes inlägg efter debatten om föräldraförsäkringen på kongressen, och under kommentarer kan man läsa våra förfrågningar hittils.

Samma gamla höger..

Att högerns kvinnosyn och jämställdhetspolitik är under all kritik pekar Gabriella tydligt på i sitt inlägg här under.
Det läskigaste är alla dimridåer de lägger upp för att gömma faktum. I dagarna är moderaternas listor för kommunfullmäktige klara. Skvallret säger att överst på alla sex valkretslistorna står Kristina Axen-Ohlin. Moderaterna vill säkert lyfta detta som att de tydligt profilerar en kvinna. Men vad gömmer sig då bakom rökridån?
Jo, Kristina Axen-Ohlin kan bara ha en plats i kommunfullmäktige, därmed blir första namn in i övriga valkretsar män. Och, vips så blir den modrata representationen lika gubbig som vanligt.

Vi sörjer våra systrar

Det saknas 200 miljoner kvinnor i världen. Ekot rapporterade i lördags att det enligt FN borde finnas 200 miljoner fler kvinnor idag sett till hur många flickor som föds. Men just eftersom de är födda flickor har de inte fått lika möjligheter att leva som sina manliga bröder.

Det här är den yttersta konsekvensen av könsförtycket. Patriarkalismen i sitt värsta uttyck. Kvinnor har helt enkelt inte samma rätt att leva.

Frågar vi Popova eller Abrahamsson så finns det säkert individuella förklaringar till varje flickas död. Frågar du mig så tolkar jag siffran 200 miljoner döda kvinnor annorlunda.

Ingen rättighet att sprida homofobi!

Jag tänkte riskera att vara lite besservissrig, också med risken av att göra bort mig då jag inte är jurist, och få klargöra varför människor som försvarar olagliga beteenden med grundlagsfästa rättigheter just nu är helt fel ute.

Det finns relativa och det finns absoluta rättigheter. En relativ rättighet kan inskränkas genom lag, en absolut kan aldrig inskränkas. Yttrandefriheten är relativ, religionsfriheten är absolut. Yttrandefriheten ger oss rättigheten att säga och sprida nästan hur galna budskap som helst. Men det finns några begränsningar som främst framgår av Brottsbalken: 8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800).

Detta innebär att om jag sprider ett budskap om att homosexuella är sämre människor än andra och därmed bör bekämpas så är detta inte okej.

Men religionsfriheten då? Den var ju absolut. Ja förvisso, men de begränsningar som finns för andra rättigheter gäller även då de utövas i religiösa sammanhang. Det är alltså inte okej att säga att homosexuella är persona non grata bara för att man gör det i kyrkan.

Så när människor hänvisar till yttrandefriheten eller religionsfriheten i fallet Åke Green, och menar att detta ger konservativa präster rätt att säga vad de vill, så är det faktiskt bullshit. Det man kan fråga sig, och som jag antar att målet är fokuserat kring, är huruvida budskapet var menat för spridning eller inte.

Men en gång för alla - Yttrandefriheten är inte absolut. Det är inte okej att säga och skriva vad som helst. Tänk om alla trångsynta människor kunde få in det i sina huvuden, så hade de iallafall inte behövt göra bort sig ännu mer.

Även om de, och säkert många av er som läser det här, tycker att det är jag som gör bort mig nu.

Upprörda hälsningar,

Gabriella

vi har hört det förut

har vi hört det här förut (fan jag kan inte länka från min jäkla mac, lägger den längst ner)? ingen som någon gång bevistat ett partiföreningsmöte, eller bara fikat med en könsblandad grupp vet att det alldeles för ofta är sant. män pratar och kvinnor lyssnar, och män håller monologer medan kvinnor ställer frågor. männen frågar inte, för de ville inte veta mer, säger dansken som utfört studien. vad synd? så vi ska alltså behöva sitta på alla dessa möten med alla dessa män som håller monologer hela livet? suck. vad ska man göra? och ni män, stämmer detta i era ögon? varför lyssnar ni inte lite mer då, och försöker intressera er för vad andra i omgivningen, män som kvinnor, har att säga?

http://deliveryc.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,723856,00.html

Finn ett fel...

Johan Sjölander har gjort en lista över de bästa blogginläggen under kongressen. Utan att förstöra läsningen så kan väl enkelt konstateras att Rebella rockar :-)

Berit Andnors arbete

Vi kommer att framöver regelbundet kolla med Berit Andnor hur det går med arbetet med att öka mäns uttag av föräldraförsäkringsdagar. Andnor verkar ju se mycket positivt på utsikten att få ett jämställt uttag med hjälp av arbetsmarknadsåtgärder. Därför ser vi med tillförsikt fram emot frukterna av hennes arbete.
Vi har just ställt en fråga på Andnors blogg - surfa in på länken nedan och se vad Andnor svarar.

Vi reser oss igen

Rebellorna har så som Fågel Fenix rest sig ur askan.
Igår var det aska som gällde. Förtvivlan, vanmakt och bitterhet. Några utav av oss träffades hemma hos mig och pratade av oss. Vi skrev taskiga listor, gjorde småsinta kommentarer om folks intellektuella kapacitet och fördjupade oss i vems fel det var. Det var skönt.

Nu är det dags att resa sig. Rebella reser sig igen, borstar av askan och står starkare än någonsin. Jag tror inte någon utav oss ger mycket för Marita Ulvskogs slutsats i sitt tal i dag: egentligen nådde vi enighet i föräldraförsäkringsfrågan. Nja, inte riktigt kanske. Men en fråga som för bara för fyra år sedan var helt död i partiet är idag så stark att den satte partistyrelsen i gungning. Det har hänt något, folk tänker annorlunda nu.

Därför presenterar Rebella idag sin vita lista; de som i debatten om individualisering av föräldraförsäkring förvånat oss genom positiva instatser vi inte väntat oss.
1. Stockholms arbetarekommun - visst visste vi vad de tyckte men att de skulle lägga ned sådant positivt och engagerat arbete!
2. Anna Sjödin - SSU:s ordförande, som förut för oss varit en osynlig figur, drog ett tungt lass och var strålande orädd i talarstolen.
3. Fackliga gubbar som är för individualiserad föräldraförsäkring - vad kan vi säga annat än att tårarna bränner.
4. Annika Billström - strax efter Göran Perssons självgoda uttalande om att regeringen skiter i kongressen så säger Annika till media att i det fall föräldraförsäkringsdelningen bifalls är det en självklar valfråga: något annat är otänkbart med en så stor reform! Uppstudsighet helt i Rebellas smak.
5. Nisha Besara- modigt att göra ett så tydligt arbete i debatten. Hennes chef var alldeles för tyst, men Nisha var förvånande stark.
6. Maria Augustsson - vi vet att vi har henne (och nummer ett på listan) att tacka för att beslutet inte blev värre än det blev. Tack.
7. Blekinge partidistrikt. Alla dem som smyghåller på fördomar om bönder kom på skam när Blekinge stack ut hakan och tog tydlig ställning i debatten.
8. Nalin Pekgul - vilket jobb hon lagt ner! Det hade vi inte väntat oss.

Vi har vänner. Våra åsikter vinner mark. Hoppet om ett feministiskt samhälle står starkt.

Rost och kärlek- hur var det nu?

Utan att överdriva kan konstateras att veckans studentinsatser inte varit så överväldigande. Allt är som vanligt medias fel: Hade de inte direktsänt från S-kongressen så hade jag läst mycket mer. Men, men- det är ju lätt att skylla sin egen bristande karaktär på andra...

Hur som helst.
Kongressen rör om i känslolivet. Hopp, ilska och frustration har präglat sinnesstämningen under veckan som gått. Det började hoppfullt med könsneutrala äktenskap, tydligt nej till pigavdrag och uppstudsiga kongressombud som gav styrelsen stryk.
Snart förbyttes hoppet till ilska och frustration. Ilska över ett parti som fortfarande är alldeles för konservativt i föräldraförsäkringsfrågan och en bufflig partiledare. Frustration över att inte kunna förändra.

Idag var det så dags för kongressens avslutande. Det är alltid något alldeles speciellt. Ätandes mina fiskpinnar lyssnade jag på avtackningar och partiledarens avslutningsanförande.
Avtackningar gör mig alltid rörd, männsikor som ska försöka säga några ord till tack kan göra det på ett så träffande och vackert sätt.
Sen kommer Perssons avslutning. Håret reser sig på armarna när han talar om hur vi måste göra allt för att få alla i jobb. Det är inte bara en slogan, det finns en vision. Vi kompromissar inte. Alla ska med- så enkelt är det.
Så sjunger kongressen unisont internationalen. Även alla dessa mil borta från Malmö så är känslan i magen densamma. Tillsammans kan vi. Vi fixar det här, och det vi gör är rätt.

Till syvende och sist så är jag hopplöst förälskad.
Visst saknar jag den feministiska analysen och visst finns det mycket att önska vad beträffar den interna demokratin.
Men att kärlek inte rostar sönder, det är jag övertygad om.

Dagen efter, men det finns hopp...

Någonstans känns det som om partistyrelsen ändå lyckades lura kongressen. När man läser Andnors uttalande "Nu kan föräldrarna med samma flexibilitet som tidigare själva fatta mer jämställda beslut. Det är ett tydligt nej till en ökad kvotering inom befintliga föräldrapenningmånader" så inser man att Andnor och Persson har fått precis som de ville.

Vad vi feminister fick var i alla fall en bra debatt, och en mängd bra argument för att fortsätta driva frågan. Om än möjligen något uppgivet ett par veckor framöver...

I dagens debatt sa Anna Sjödin att kongressen ibland fattar "något otydliga beslut" och hänvisade till gårdagen. Minnet av debatten, partistyrelsens agerande och beslutet kommer att leva kvar. Idag höll LO:s ordförande ett fantastiskt tal och fick kongressens hittills längsta stående ovation. Hon talar om ett arbetsliv för alla och hon talar om jämställdhet. Det finns hopp systrar!

/Gabriella