Renässans för Ny Demokrati

Jag har ofta undrat över vad Ian och Bert egentligen menade med Ny Demokrati. Vad är egentligen en "ny" demokrati? Ifråga om Ian och Bert verkar det bästa svaret ha varit: Ungefär samma demokrati som innan men de som inte är etniskt svenska sedan generationer tillbaka omfattas inte. En ganska tam version kan tyckas. Om det var anledningen till Ny Demokratis korta levnadstid kan säkert diskuteras. Men med ND:s död så försvann även "Ny Demokrati" från den politiska arenan.

Glädjande nog så är det mitt eget parti som äntligen lyfter frågan och ger den Nya Demokratin en politisk innebörd. För att gå grepp om den nya innebörden kan det vara bra att veta hur den gamla demokratin fungerar.
I den gamla demokratin samlas ett antal representanter till kongress för att besluta om politiska frågor. Sedan väljs representanter för att genomföra dessa politiska beslut. Det gör dessa representanter just som representanter för andra, själva håller de kanske inte riktigt med om alla besluten men de inser ändå att de är representanter för en större grupp människor. Detta sätter de ett värde på och genomför därmed i enlighet med vad den större massan tycker.

Denna form av demokrati är rätt gammal. Gammalt är ju per definition dåligt så en uppfräschning var verkligen på sin plats, ett nytänkande inom partiet har gjort premiär, med självaste partiordförande i spetsen.
I Perssons uppfräschade demokrati samlas ett antal ombud till kongress och diskuterar politiska frågor. Sedan väljs representanter att, märk nu skillnaden, genomföra dessa beslut om de själva håller med.
Heureka!

Hoppas verkligen att kulturkrocken mellan traditionalister och nytänkare inte är för stor därnere i Malmö.
Det kan ju säkert öppna för en del besvikelser när de som faktiskt trodde att de åkt som ombud för att fatta beslut om nya viktiga reformer, exempelvis föräldraförsäkringsfrågan, inser att de kunde ha stannat hemma.
Men, men- Malmö är enligt ryktet en trevlig stad. De kan säkert sysselsätta sig.

Kompromissen suger

men det hade kunna bli ännu mer pinsamt. Partistyrelsens ovilja att göra ett endaste litet dugg fick de i alla fall backa i från. De var tvugna att förflytta sig ett yttepyttigt steg för att gå oss och alla andra som ser det här som vår nu viktigaste jämställdhetsfråga till mötes. Det ska ni som varit där nere och jobbat verkligen vara stolta över.

Sedan måste vi återigen konstatera att föräldraförsäkringsutredningens förslag om en tredelning av 15 månader som helhet är dåligt. Det är ett steg fram och två steg tillbaka.

Vårt arbete i Unga S-kvinnor Rebella krävs mer än någonsin. Upp till kamp rebellor!

Snart är det över

Ja, många av er följer kanske kongressen via Aftonbladets direktbloggare. Men läget är att frågan om föräldraförsäkringen har skickats till redaktionsutskottet.

Det förslag som fanns (från delegationerna) var en skrivning i riktlinjerna om att vi skulle utveckla fler förslag bland annat baserade på föräldraförsäkringsutredningen och knyta en större del av försäkringen till respektive förälder. Sedan yrkade en hel del av de väldigt väldigt många talarna på ett bifall av länets förslag på tredelning. Men såväl motioner som förslag på ändring i riktlinjerna har nu skickats till redaktionsutskottet.

Jag tror inte man kan hoppas på några radikala förslag. Det verkar som att partistyrelsen kan tänka sig att knyta upp sig något mot utredningens förslag, vilket innebär en förlängning och en möjlighet för mammorna att vara hemma 10 månader, vilket vi i Rebella vänder oss mot. När förslaget kommer är oklart. Jag stannar ett tag i kväll men det kan säkert komma imorgon också.

Vad vi kan hoppas på är att redaktionsutskottets förslag förlorar mot tydligare skrivningar. Samtidigt vet jag inte vad jag ska tro när jag ändå läser om partiledarens uttalanden om att försäkringen inte kommer att kvoteras nästa mandatperiod och att kongressen inte styr regeringens arbete. Hm.... okej. På en mycket hög intellektuell nivå kan jag förstå att kongressen inte styr regeringen. Men kongressen styr partiet och det är partiet och inte regeringen som driver, och vinner, valrörelse!!!

Jag är nervös. Jag är jättenervös.

För om inte alltför länge fattar socialdemokraternas partikongress beslut om föräldraförsäkringen. Om den ska individualiseras och delas lika mellan föräldrarna, om den ska tredelas med en del vikt åt vardera förälder eller om den helt enkelt ska fortsätta på samma spår som idag.

Jag har försökt följa debatten så gott det har gått. Först via svt24, till dom slutade sända 18.00 och sedan via telefonrapporter från en vän som får webbTV att fungera bättre än på min dator.

Många har sagt väldigt bra saker... Jag blir fånigt glad när äldre män (gubbar) går upp och hetsigt argumenterar för en individualisering av föräldraförsäkringen för att vi måste få ett jämställt samhälle. Det är himla kul att få alla sina fördomar emotsagda! Men människor har också varit uppe i talarstolen och sagt sådant som att vi inte kan "tvinga" män att vara med sina barn, att det inte alltid "passar" att dela föräldraförsäkringen, och att föräldrarna därför "själva måste få välja".

Vi är ett feministiskt parti. Så står det i alla fall i partiproggrammet som det beslutades om på förra partikongressen. Därför tycker jag det är sorgligt att det inte är fullkomligt självklart för vårt parti att ställa sig för det som troligtvis är den viktigaste jämställdhetsreformen som kan göras just nu. Att det finns uppfattningar om att män som valt att skaffa barn överhuvudtaget kan uppleva det som ett tvång att spendera tid med, och ta hand om, dessa. Att det är okej att välja bort delar av sitt föräldraskap för att det inte passar. Och att man inte tycker att ett system som kategoriskt diskriminerar halva befolkningen bör ändras på.

Men kanske är vårt parti inte bara feministiskt i ord, utan också i handling, och kommer ställa sig bakom en ökad individualisering av föräldraförsäkringen. Kanske är det så att den största delen av vårt parti är feminister, precis som jag, och delar min världsbild i även denna fråga, precis som de gör i frågor om arbetsrätt, skolan eller något annat.

Jag är inte helt säker på vad jag tror, men jag kommer sitta här hemma och hoppas så att jag nästan spricker!!

Stor kram till alla duktiga rebellor på kongressen...

Gastkramande timmar

Jag är nervös. Och nästan gråtfärdig. Inser att det inte riktigt är korrekt att lägga själ och hjärta i ett beslut på det här sättet. Jag tror det återigen handlar om en naivitet. En önskan om att socialdemokraterna skulle gå i bräschen för att skapa ett jämställt och jämlikt samhälle. En önskan om att jag är med i ett parti som ser hur orättvist samhället ser ut idag där kvinnor tar huvudansvaret för hemmet, där männen får huvudansvaret för det offentliga samhället och där barnen får förebilder som reproducerar en syn på könen som härstammar från mycket förr i tiden. Jag önskar att mitt parti, världens bästa parti som en partivän brukar säga, verkligen ville göra allt för att förändra detta.

Världens bästa parti verkar vilja detta, iallafall säger man så, men man vill kämpa för att orättvisorna försvinner PÅ SIKT. Varför ska vi vänta tills på sikt? Varför kan vi inte se att förhoppningen om att papporna skulle inse att de har rätt till minst ett halvt års ledighet med sina barn inte når fram. Det här behöver ändras NU. Vi kommer inte att få ett jämställt samhälle bara för att vi fattar det här beslutet. Men vi kommer att komma så mycket närmre.

Läget? Som Josefin skrev så verkar inte partistyrelsen vika sig en tum. SSU har kallat till möte med delegationerna för att försöka nå en kompromiss. Över 50 talare har satt upp sig på talarlistan. Rebella och Avantegarde delar ut flygblad om tio minuter när lunchen är slut (de är upphittade och vi har också tryckt fler). Och vi hoppas. Vi hoppas på glädjetårar ikväll. Inte tvärtom.

Avslutningsvis, Rebellas motion om att barnavårdscentral ska kallas föräldracentral lyftes både av Stockholmsdelegationen och av Västernorrlands partidistrikt. Men föredragande menar att även om man stödjer intentionen så heter det vård/familj/hälso -central eller andra olika saker runt om i landet och man ville inte ta något centralt beslut. Kongressen avslog motionen. Motionen om genusvetenskap i alla utbildningar togs inte upp. Jag tror att den ansågs vara besvarad och Stockholmsdelegationen hade troligen föga förväntningar på att den skulle gå igenom.

Kolla gärna aip.nu och läs om pappanätverket bland annat!

KRAM på er, det känns bra att veta att ni sitter där i huvudstaden och iaf har lite samma känsla som jag just nu!

Inga pigavdrag

Från kongressens tredje dag kan jag rapportera att partiet tydligt tagit ställning mot införandet av subventioner av hushållsnära tjänster. Debatten inleddes med att Kalmar partidistrikt yrkade avslag på motionen och bifall på sin egen om "införande av avdragsmöjlighet i deklarationen för så kallade hushållsnära tjänster", för att, som de skriver, "göra livet lättare för oss alla". Men Teres Lindberg tog över och höll ett brandtal till försvar för Stockholms Arbetarkommuns motion, som också bifallits av partistyrelsen. Roger Mogert var förbluffad över att det ens fanns partikamrater som vill ta pengar (från annan viktig verksamhet) för att stödja de grupper i samhället som har det bäst. Och kongressens stora majoritet för Stockholms motion visar väl att så många av dem finns det trots allt inte. Eller så vågade de inte gå emot finansministern som menade att detta var "dyrt, ineffektivt och fördelningspolitiskt tveksamt" Den ni!

Förövrigt kan jag berätta att det av någon anledning alltid är kö till herrarnas men inte damernas. Herrar i kö utanför toaletten ser något bortkomna och ovana ut! Om Malmö Mässan har halverat antalet herrtoaletter i relation till damtoaletterna eller om det är någon annan sorts jämställdhetstanke bakom framgår inte. Däremot har jag sett att det på vissa ställen finns damtoaletter och sedan herr-och damtoaletter..... Nåväl. Lustigt är det.

Stämningen är god tycker jag, bra presidium och besluten verkar vara bra förankrade. Däremot tror jag att ni som på avstånd kan läsa pressmeddelanden, protokoll och bloggar säkert vet mer än vi som är på plats. Vi har fullt upp med att äta gratisgodis och mäta vårt BMI i Apotekets monter.

Precis som det står i media så ryktas det om någon kompromiss om föräldraförsäkringen men vad är ännu inte klart. Nalin har tappat rösten och Andnor har jag inte sett till.

Idag har det pratats arbetsmarknad och arbetsliv. Kongressen har antagit bra riktlinjer om rätt till heltid, om motverkandet av löneskillnader, om att ta bort undantagen av LAS för bemanningsföretag och jag tror också att Jens Lundbergs motion om förbud mot ensamarbete gick igenom. Däremot fanns yrkanden om socialdemokraters särskilda ansvar som offentliga arbetsgivare för att motverka löneskillnader mellan könen men dessa avslogs av kongressen.


Nu är det skolpolitik, och jag ska särkskilt bevaka debatten om religiösa friskolor. Imorgon delar vi ut flygblad från Rebella och Avantegarde. Och vi fortsätter att hålla tummarna!

//Gabriella

Ett könsneutralt beslut

Den socialdemokratiska kongressen har idag beslutat att införa könsneutrala äktenskap. Efter en lång debatt där samtliga yrkade för bifall av motioner rörande detta så beslutade partistyrelsen sig för att bifalla motionerna.

Partistyrelsen menade i sitt ursprungliga utlåtande att "Innan en sådan könsneutral äktenskapslagstiftning kan införas måste formerna för detta ingående utredas". Ombud efter ombud betonade vikten av att partiet fattar principella beslut och att det är kongressen som pekar ut vägen så att regeringen vet hur de kan gå vidare när de får betänkanden. Dessutom kan det vara bra att ha principiella beslut om det är så att vårt parti inte själva tar emot utredningen....

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg just detta. Att kongressen beslutar. Att partiet vill och tycker. Och det var otroligt härligt när partistyrelsen ändrade sig till bifall och applåderna rungade. Vi är ett modernt parti. Vi arbetar mot förtryck och för rättvisa. På område efter område jämnar vi ut ojämlikheter mellan människor.

Vi har idag två lagstiftningar för älskande människor som vill befästa sin kärlek, (eller för de som av någon annan anledning vill ingå denna juridiska samlevnadsform) En för heterosexuella. De blir gifta. Och en för homosexuella. De blir partnerskapta. Vi har olika lagstifning för olika slags människor, något som självklart lätt kan leda till förtryck och diskriminering.

Men nu har vi i socialdemokraterna satt ner foten. Vi ska inte skilja på kärlek och kärlek.
Dagens beslut är bara så rätt. Och som något ombud sa, "det känns egentligen onödigt att argumentera för något så självklart". Men ändå vet vi att beslutet är kontroversiellt och jag misstänker att pressmeddelarskrivarnas tangentbord går varma.

Vad gäller föräldraförsäkringen kan jag tyvärr inte ge några förhandsbud. Jag vågar inte ens fråga hur förhandlingarna går. Men en sak är säker, detta är kongressens hetaste fråga!

/eder utsände, Gabriella, på SAP kongress 2005

Sexualiseringen av det offentliga rummet

Jag är så himla trött. Trött på alla sexiga (?), halvnakna, magra kvinnor med jättebröst som tävlar om vem som kan se kåtast ut. Man är ju så van vid dessa bilder, så när man tar ett steg tillbaka och verkligen betraktar sin omgivning så får man en chock. Så är det åtminstone för mig.

Häromdagen såg jag videon till ”Sugarbabes” nya video. Vet inte hur gamla tjejerna är, men de ser ut att vara i tjugoårsåldern. Det tjejerna gör under hela tiden är att de står och åmar sig och juckar, antingen rakt ut i tomma luften, eller mot en kille. Att de inte känner varandra, dessa tjejer och killar framgår ganska tydligt, men det verkar inte göra så mycket. Killarna blir inte det minsta tveksamma eller rädda över att bli sexuellt antastade av en okänd tjej, inte ens förvånade. De förstår direkt att det ska hånglas.

Tänk vilken märklig bild videos (och annat) förmedlar. Vi tjejer går runt och bara väntar på att få hångla med någon och om det inte finns en man till hands putar med våra målade läppar, slänger med håret, tar oss själva på våra bröst och juckar med våra höfter. Eller så kanske vi städar våra stora hus med ett stort leende på våra läppar och lockar in barnen med godis när vi är färdiga. Dessa bilder finns överallt, det går inte att värja sig.

Personligen tror jag att vi underskattar betydelsen av sexualiseringen av det offentliga rummet. Både när det gäller hur mycket det påverkar kvinnors självbild, men också hur mäns uppfattning av kvinnor. Något annat vi ofta glömmer att diskutera är vad detta gör med mäns självbild och hur de ser på vad som förväntas av en man.
Med medias rapportering kring våldtäkter, mäns våld mot kvinnor, ”big-brother-tjejer” och feminister som galna lesbianer så kan man ju fråga sig hur jämställdheten ska kunna ta ett steg framåt? Sexualiseringen av det offentliga rummet har uppmärksammats bland annat av Göran Persson, så jag hoppas på att det kommer till exempel lagförslag som verkligen skulle göra skillnad. Personligen tror jag dock att den största skillnaden skulle komma utav att vi börjar använda vår konsumentmakt. För det är ju så, att det enda som betyder något för dessa företag, är den vinst som de gör. Frågan är bara hur vi får med oss alla andra på tåget?

Har du barn, Elfride?

Har just varit på ett jättebra seminarium på ABF, som en introduktion till att läsa Elfride Jelinek. Det är något jag vill rekommendera alla att göra. Lite för att det kan riskera att bli livsomvälvande, som DN:s kritiker skrev häromdagen, men mest för att det är fundamentalt för att förstå hur vårt samhälle ser ut. Jelinek skruvar klass- och särskilt könsförtrycket till sin spets, när inget annat finns kvar mellan människorna än herre-slav-relationen, där man äter och förtär varandra. Det är hårresande, ångestframkallande och ger ibland andnöd. Man vill aldrig mer ligga med en man efter att ha läst Lust. Sen ändrar man sig, men man har förstått nåt mer.

Lite av behållningen var förstås att en av mina älsklingar var där. Horace Engdal är en av Sveriges mest elitistiska människor. Det brukar jag i vanliga fall finna otroligt bortstötande, men icke i detta fall. Han inleder med att, efter att seminariets två övriga deltagare fått ge sin syn på Jelineks författarskap fundersamt säga: "Ja, klart är ju att man kan ha många olika uppfattningar om Jelinek, såväl höga som låga." Sen gav han sig in i sin egen analys. Grejen är att jag tror inte han själv uppfattar hur det låter. Jag må ha gått på honom, men jag tror han är god… Flera bevingade ord: "Tro inte att Frau Jelinek ska lösa era äktenskapsproblem." Och: "Vissa har försökt läsa Lust som en pornografisk skildring. De sitter nog där fortfarande. Jag avundas dem inte." Han sa flera andra helt klockrena grejer, och det är det jag älskar honom för. Även om man kan skratta åt nobelpristagarmotiveringarna, alltid så målande att man undrar om de betyder nåt.

Men det jag egentligen tänkte berätta var det roliga som hände när seminariet nästan var slut. Som alltid är det fantastiskt med frågestunderna på ABF, när publiken får ställa frågor. En höjdpunkt. Vad som nu inträffar är att en liten man, eventuellt med tysk brytning, sätt gärna till ett tyskt "r" och "u" med prickar i följande citat, ställer sig upp. Mannen säger: "Jag tycker mig skönja en viss frustration hos Elfride Jelinek, i det ni säger om hennes författarskap. Säg mig: Har hon egentligen fött barn?" Det blir dödstyst. En kvinna i närheten av mig börjar skratta hysteriskt. Vänner av ordning vänder sig om och ser lite irriterat på henne. Jag ler och tittar ner i mitt knä, och känner mig en kort stund i telepatisk direktkontakt med författarinnan. Jelinek hade inte haft några problem alls med att tolka den här situationen. Var så säkra…

Populis(m)!

I arla morgonstund, sömndrucken och ganska trögstartad möts jag av en liten dam vid Zinkens tunnelbanestation. Hon delar ut små blåa häften med guldgula hjärtan...

"Tre frågor som ligger oss varmt om hjärtat" heter moderaternas lilla flirthäfte. Fina bilder på Reinfeldt i inbjudande och engagerade poser. Han är glad när han pratar om arbete och skola, men ser arg och sammanbiten ut när han pratar om brott och fusk.

Det är alltså fler jobb, bättre skola och vård och ett tryggare samhälle som ligger moderaterna varmt om hjärtat. Någon där emot? Men broshyrens huvudbudskap finns i brödtexterna. Fler jobb handlar om att det ska vara "mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag", bättre skola och vård handlar om att "strama åt bidragen och kunna satsa på en rad viktiga områden och uppnå riktig välfärd i Sverige", ett tryggare samhälle får vi genom att strama åt bidragssystemen och på så sätt kunna hjälpa de som verkligen behöver samhällets stöd" (mina kursiveringar).

Kära vänner. Det Sverige som moderaterna säger sig älska är alltså ett Sverige de ska skapa. För det kan ju knappast vara det Sverige som enligt dem inte har en riktig välfärd, och där stöden tydligen inte går till de som behöver dem. Ett Sverige där några gör rätt för sig men de allra flesta fuskar. För det är Reinfeldts budskap.

Så otroligt populistiskt att jag mår illa.

Och nej, självklart står det ingenting om jämställdhet eller jämlikhet. Och det är för att detta inte är, inte någonsin har varit och inte kommer att bli målen för den moderata politiken. Jag hoppas bara att det Sverige som jag älskar kommer ihåg detta den 17 september nästa år.