Mäns rätt till sina barn

Jag blir ofta upprörd när män ger sig in i debatten kring våldtäkter eller liknande och bara för att säga att de blir påhoppade. Har väldigt svårt att förstå varför en man måste känna sig utpekad orättvist behandlad för att man debatterar mäns våld mot kvinnor. Det är ett utbrett problem och det är män som slår, så varför skulle man inte få prata om det? Har lika svårt för de inlägg som ploppar upp lite då och då som går ut på att "pendeln har slagit över" och att det nu är männen som blir diskriminerade. Män är inte förtryckta.

Men det finns faktiskt ett område som jag tycker är väldigt problematiskt. Pappor som inte träffar sina barn, vad beror det på? Är det en kvinna som utnyttjar sin makt och förvägrar pappan att träffa sina barn? Är det en kvinna som skyddar sitt barn? Är det en pappa som smiter från sitt ansvar? Det finns antagligen lika många sanningar som det finns människor. Jag ska inte säga att jag vet hur det ser ut, men jag tror inte att det är omöjligt att kvinnor har ett visst övertag när det blir rättslig prövning av vem som ska ha vårdnaden. Jag tror nämligen att de som dömer i mål kring vårdnadstvister är lika färgade av sina föreställningar kring män och kvinnor som alla andra. Precis som i sexualbrottsmål där kvinnan bedöms utifrån sitt kön bedöms även männen utifrån sitt kön när det kommer till hur lämpliga föräldrar de är. Just fallet vårdnadstvister kan jag tänka mig är ett område som blir till männens nackdel. Att männen utifrån sitt kön blir utdömda som olämpliga föräldrar handlar inte bara om föreställningar, det handlar naturligtvis även om att män faktiskt är de som misshandlar, utsätter barn för sexuella övergrepp och är frånvarande i mycket större utsträckning.

På en hemsida som heter pappaombudsmannen.se läser jag på förstasidan: "40.000 barn i Sverige har ingen kontakt med sin pappa. 150.000 träffar honom en gång i månaden eller mindre (SCB). Den allmänna uppfattningen är att dessa pappor smitit fran sitt ansvar. I själva verket har de flesta av dem kämpat för att få vara kvar i sina barns liv, men blivit bortstötta av mamman. Med samhällets hjälp har hon trakasserat dem och marginaliserat dem tills de i förtvivlan gett upp." Det tror jag inte på. En del av dem har säkert kämpat för att vara kvar i sina barns liv, men inte alla. Synd att de överdriver så mycket, det skulle vara bra med en part som driver pappornas rättigheter, på ett balanserat sätt.

Men är detta ett problem? Det här är ingen vetenskap, mer en gissning, men jag tror att det är ett problem. Det är värt att tas på allvar. Frågan är vad man kan göra åt det? Det första jag tänker på är alla motioner som vi i Rebella har skrivit genom åren, kring rättsväsendet och den problematik som finns där med den totala oförståelsen för hur våra föreställningar om kön påverkar våra bedömningar av händelser och människor. Vi har också drivit vikten av att arbeta med genusperspektiv i förskolan och skolan. Det som krävs är att människor förstår att de faktiskt inte är objektiva, för det krävs utbildning och självinsikt. Detta är en fråga som tydligt visar att ett jämställt samhälle skulle gynna även männen.

Hur hantera fördomsfulla skämt?

Jag jobbar på en arbetsplats som består av väldigt många vanliga människor med ganska vanliga åsikter. Det betyder att könsrollerna är hyfsat konservativa och skämten därefter. Jag vill ju inte gärna vara en person som bara låter dumheter gå förbi, utan jag vill ju säga ifrån. Men jag känner mig osäker på när man bara är för mycket för att man säger ifrån. Och jag har nog skrivit inlägg om detta innan. På temat "hur rabiat kan jag vara".

Men exempelvis så skickas det runt mail med mer eller mindre nedsättande budskap om kvinnors intelligens eller förmåga att hantera pengar. Mailen är så urbota fåniga så det går ju inte att ta på allvar. Och frågan är då vad som är roligt? För poängen måste ju vara att det ska vara kul, det förutsätter jag i allafall. Och då kan man tänka "aha, detta är med glimten i ögat - för det här är ju så urbota fånigt så det kan väl inte finnas någon som seriöst tycker detta är kul".

Är detta skickat med glimten i ögat så finns det ju ingen anledning att riva upp en storm kring det. Men glimten måste vara väldigt stark känner jag. En liten glimt blir i så fall bara en liten manlig nedvärderande glimt som ändå tycker att det finns lite sanning i budskapet.

Så vad göra?

Avslutningsvis - jo, man kan tycka att jag överreagerar. Att jag bara kan flytta mailen till papperskorgen och låta dem med unken humor få en rolig stund för sig själva. Men man kan titta bort när man ser någon bli förnedrad på tunnelbanan också. Eller så gör man något.

Sverige är inhumant - låt Lollo stanna!

En ung kvinna har misshandlats och hotats av sin far i den omfattning att hon och hennes syster de senaste åren har bott i skyddat boende. Nu har hennes familj fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och hon ska avvisas TILLSAMMANS med den far hon har hållts skyddad från.

Idag nås jag av nyheten att hon därför går under jorden.

Flickan är ett barn.

Flickan har varit med om en av de värsta sakerna man kan utsättas för, nämligen att misshandlas och hotas av den man egentligen älskar mest.

Svenska myndigheter har bedömt att hotbilden mot henne är så stor att hon ska leva i skyddat boende.

Hur - HUR - kan svenska myndigheter sedan bestämma sig för att skicka tillbaka henne till ett land där hon kan se sig om i stjärnorna efter samma trygghet som ett skyddat boende ger, och detta dessutom tillsammans med gärningsmannen?

SKÄMS SVERIGE!!!

Vad googlar män egentligen?

Av en tillfällighet googlade jag på ordet kvinnor. Det gav cirka tio miljoner träffar. Jag har ingen aning om vad alla dessa hemsidor handlar om, men av de länkar som dök upp längst upp handlar två stycken uppenbarligen om att det är möjligt att köpa en kvinna. I det här fallet verkar det handla om ryska kvinnor. Det blir nästan komiskt när Google spaltar upp något de kallar för relaterade sökningar. Det ser så absurt ut. Nakna kvinnor. Mogna kvinnor. Kåta kvinnor. Snygga kvinnor. Jag önskar att det inte var det som var orsaken, men det speglar vad folk söker på när de är inne på Googles sökmotor.

Sen sökte jag på ordet män istället. Ungefär lika många träffar. Inga relaterade sökningar dök upp. Och inga hemsidor som handlar om hur man köper sig en man.

Det är skillnad på människor och människor. Eller åtminstone hur kvinnor ser på män och män ser på kvinnor.