lördag, augusti 30, 2008

Jämställt eller passionerat?

Läste ett blogginlägg på nån sida som heter Newsmill där Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar har skrivit ett inlägg som handlar om – eh – hmm... Nej, jag vet inte hur jag ska sammanfatta det. Skit är det i alla fall. (hela inlägget hittar ni här http://pmnilsson.wordpress.com/2008/08/24/jessica-zanden-och-cecilia-gyllenhammar-om-carl-hamilton-sluta-las-guillou-alska-istallet/)

Bland annat skriver de ”det vore bättre att de blev riktiga män och började älska oss riktiga kvinnor istället”. Antar att författarna syftar till sig själva då. De är tydligen trötta på alla män i 30-års åldern som springer runt med bebisar istället för att vara riktiga män. Tydligen vet de också att dessa män har förlorat sin identitet och sitter och runkar på toa när frun har somnat. Värst av allt är ändå: ”När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?”

Vad är det här för idioter? Försoningsknull i all ära, men jag tänker mig det som sex mellan två personer som tycker om och respekterar varandra och varit oeniga om något. Inte som sex mellan två personer där mannen har kränkt och gjort kvinnan fysiskt illa.

I Aftonbladet idag säger Belinda Olsson att hon tycker det var klumpigt skrivet, men att de antagligen menar att det inte är så passionerat med jämställdhet. Hon tror att det är vad Cecilia Zandén och Jessica Gyllenhammar vill ha. Passion. En man som bär iväg en över axeln och knullar stående mot en vägg utomhus. Det är just det här jag inte fattar. Man kan leva i en jämställd relation och ändå knulla stående mot en vägg.

Suck.

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för att du började skriva på favoritbloggen.
Jag såg Janne Josefsson i SVTs Debatt ta upp det här. Innan jag såg det tyckte jag att det var förnedrande mot alla kvinnor som blivit utsatta för våldtäkter och misshandel.
Men när jag hörde Cecilia Gyllenhammar förklara sig lät det vettigt. Hon sa något i stil med att åtrå och kärlek kan vara komplext. Hon resonerade om varför kvinnor går tillbaka till dominanta män. Hon började med att ta avstånd från mäns våld mot kvinnor. Då tänkte jag att det var väl bara klumpigt skrivet.
Men efter att ha läst inlägget som Mia länkade till tycker jag att de antingen har varit jävligt klantiga eller borde be om ursäkt. Det är inte alls uppenbart att de problematiserar något. De framstår snarare som de mer utflippade delarna av Moderat-kvinnorna.

Om jämställdhet inte kan vara passionerat innebär det att passion per definition är romantiserad och/eller erotiserad under/överordning.
Så vill inte jag ha det. Så är det inte heller. Den som inte kan tänka sig romantiserad och erotiserad jämlikhet är ganska idéfattig.
Den tjej som vill ha sex mot en vägg behöver knappast bäras iväg. Nej, att bära iväg på någon tyder på att bäraren tänker som det står på Slitz-löpen. Skj*t dem i b*kst*vs*rdn*ng.