Tillgängliga och otillgängliga ministrar

Sedan Haiti ödelades av jordbävningen har jag sett biståndsministern på TV var och varannan dag. Inte bara för att kommentera vad Sverige gör för att hjälpa Haitierna, utan också för att prata om katastrofen i största allmänhet, vad det internationella samfundet gör, etc. När det handlar om en situation som den svenska regeringen har mycket lite ansvar för kan ministern alltså vara hur tillgänglig som helst.

Annat är det när någon vill diskutera saker som regeringen faktiskt har ansvar för. Då är det ofta plötsligt rent omöjligt för en minister att hitta tid för en intervju.

Det här tycker jag är ett stort problem med den borgerliga regeringen - deras genomgående ovilja att ta ansvar, och stå till svars för sitt ledarskap. Maud Olofsson är ett talande exempel på hur ministrar använder media som PR-megafon. Är det obekväma frågor som folk vill ha svar på vägrar hon helt enkelt att ställa upp.

Till viss del har regeringen kommit undan med detta genom att skylla på att de är så upptagna med "riktigt arbete" att de inte har tid för intervjuer i media. Men den senaste veckan har tydligt visat att det handlar mer om ovilja och egenintresse än tidsbrist.

Att politiker är tillgängliga för att svara på allmänhetens frågor är viktigt för att medborgarna ska ha förtroende för deras ledarskap. När regeringen genomför förändringar utan att förklara varför det är nödvändigt eller vägrar kommentera det som händer växer bilden att de som styr landet inte bryr sig om hur det går för människor i vårt samhälle. Sverige förtjänar en regering som tar ansvar. Det är dags att vi börjar kräva det.