Islamofob eller kvinnorättskämpe?

Agenda hade ett intressant inslag för ett par veckor sedan där bland annat två av våra partikamrater var med, Maria Hassan och Nalin Pekgul. Det handlade om hur kvinnor i Tensta som inte täcker sig i ”tillräcklig” utsträckning blir bespottade eller hotade. I förra veckan såg jag också att Nalin har skrivit en debattartikel i DN med ungefär samma frågeställningar. Det handlade mycket om det som jag anser är en av segregationens baksidor. På ett enkelt sätt skulle man kunna säga att det handlar om människor som lever i ett parallellt samhälle, där man lever efter värderingar som inte är samstämmiga med demokrati och mänskliga rättigheter, utan snarare bygger på gamla traditioner och religion.

Det finns personer som har erfarenheter och ett genuint engagemang och som hela tiden försöker lyfta dessa problem. Nalin har jag tidigare nämnt, Arhe Hamednaca är en annan (han har bland annat grundat Sharafs hjältar, här finns lite info för de som är intresserade). De som vågar prata t ex om att religiösa fundamentalister försöker begränsa människors frihet. Det är ett problem, men många drar sig för att diskutera detta, tyvärr.

Det exemplet som Nalin lyfte i sin debattartikel i veckan handlar om hur ungdomar i Rinkeby förhindrades att ha fest eftersom vissa inte tyckte det var förenligt med att vara en god muslim. Samma sak som Maria och Nalin vittnade om i Agenda, att tjejer inte får klä sig som de vill, får vi som rör oss mycket i dessa stadsdelar höra på flera håll. Eller berättelser om hur man lär sina barn att ”svenskhet” är något dåligt och att barnen inte får anamma det sättet att leva. Anledningen till att vi inte pratar mer om det här än vi gör är antagligen rädslan att bli utpekad som någon slags islamofob. Jag har viss förståelse för det, men jag tror inte heller att det är den enda förklaringen. När man inte har sett det här själv, när man inte hör berättelserna från personer som själva varit med om det är det antagligen väldigt svårt att gå in i de här diskussionerna. Det är i och för sig ett sundhetstecken eftersom det antagligen är personer som inte vill spä på rasismen i onödan. Men det leder också till att vi inte tar diskussionerna i den utsträckning som vi skulle behöva.

”Vi-och-dom-tänket” är ett problem oavsett vem som tänker det. Att tycka att man har ensamrätt om att sätta normer, bestämma vad som är rätt och fel. Det är ett problem när sverigedemokraterna driver den linjen, det är ett problem när religiösa fundamentalister driver den. Som Nalin skrev i sin debattartikel: ”En av de viktigaste frågorna i Europa är hur i ska få våra samhällen att hålla ihop och inte falla sönder av etniska och religiösa motsättningar”.

Hur man tar en debatt är naturligtvis viktigt, och där lyckas Nalin väldigt bra. Hon visar tydligt att hon inte har något emot islam i sig vilket men är också tydlig i sin kritik mot de islamister som anser sig ha rätt att begränsa människors fria val. Precis som Arhe gjorde i ett inslag på TV4 där han kommenterar det faktum att unga människor i t ex Rinkeby har rekryterats till att kriga för olika terrororganisationer i länder som Somalia. Han säger det så många inte vågar, att en del av de religiösa värderingar som finns i vårt samhälle inte är kompatibla med demokratiska värderingar.

För er som läser den här bloggen som inte känner mig: jag vet att även rasismen är ett stort problem. Skillnaden är att det är ett problem som de flesta etablerade politiker erkänner. Såg ett inslag från informationsmötet som hölls i Vellinge i samband med de ensamkommande flyktingbarnen, där en kvinna sa: ”I många av de här länderna som de här barnen kommer ifrån skjuter man ned varandra när man blir förbannad, i de här länderna gör man inte det. Och det är en kulturkrock som är ganska allvarlig”. (http://svtplay.se/v/1766674/rapport/upprorda_kanslor_i_vellinge)
I min familj har det skojats friskt om detta uttalande senaste tiden, men det är verkligen en varningssignal. Detta är ”vanliga” människor, och de uttalar sig på det här sättet, uppenbarligen utan att förstå hur absurt det låter.

Jag tycker det är dags att vi på allvar formulerar en problemanalys och en politik för detta, oavsett om det är ”svensk” rasism eller värderingar som inte hör hemma i ett demokratiskt och fritt samhälle som det handlar om. Frågan är hur? Ett rådslag är kanske bra men då blir det väl etablerade politiker som leder det och styr innehållet och jag antar att vi går miste om alla kloka åsikter som finns i och utanför partiet då. Någon som har en bra idé?