En av de enskilt största faktorerna för jämlikheten i samhället är lika tillgång till utbildning, utbildning gör chanserna till klassresa mycket större och utbildning kompenserar för dåliga utgångslägen.
En av de enskilt största faktorerna för att högskolan i Sverige idag är så pass jämställd är på grund av att en sadelmakardotter från Visby, Betty Pettersson, stred för att få dispens av kungen från förbudet för kvinnor att studera. Hon fick dispens och blev den första kvinna att ta studentexamen och akademisk examen och trots att hon blev grovt trakasserad av männen, inte minst på studentnationen, bevisade hon att kvinnors hjärnor lämpade sig för högre studier, något som ledde till att kvinnoförbudet hävdes i akademin. Detta har de senaste 100 åren förändrat Sverige i grunden.
Idag är runt 60% av de högskolestuderande kvinnor, kvinnor har genomgående bättre betyg, tar fler högskolepoäng och tar i högre utsträckning ut sina examina. Men ändå får män fortfarande högre löner, de har lättare att komma in på doktorandutbildningar och ju längre tiden går, desto lättare har de att komma vidare i sina akademiska karriärer.
Personer vars föräldrar inte pluggat vidare är fortfarande kraftigt underrepresenterade i akademin liksom killar med utländsk bakgrund. Andelen med utländsk bakgrund går att jämföra med hur den svenska befolkningen ser ut, men om man kompenserar för utbildningsbakgrund så ser man att invandrare i Sverige har högre utbildning än svenskfödda. Det betyder alltså att det borde varit många många fler med invandrarbakgrund som pluggar vidare! Barn till invandrade akademiker pluggar mindre än barn till svenskfödda akademiker och barn till invandrade icke-akademiker pluggar i ännu mindre utsträckning än barn till svenskfödda icke-akademiker.
En stor anledning till detta är att högskolan inte är jämlik. Högskolans rekryteringsinsatser går främst till skolor där det är lättare att rekrytera studenter (dvs innerstadsskolor om vi pratar Stockholm), extra språk på gymnasiet ger pluspoäng - men inte om det är ditt hemspråk (jag har alltså förtur om jag kan svenska, engelska och tafflig tyska jämfört med någon som kan svenska, engelska och flytande kinesiska), kurslitteraturen beskriver män som avtalsskrivare i tunga industrier och kvinnor som hemmafruar, män med svenska namn som norm och personer från balkan som kriminella, transpersoner och kvinnliga filosofer som något som bara existerar i sagorna och högskolornas examinationsformer är ofta anpassade till en viss typ av studenter.
I detta finns några väldigt viktiga organisationer. De kallas studentkårerna och jobbar med utvärderingar. De jobbar med att ta hand om tjejer som utsatts för sexuella trakasserier och använda informationen om vad som förekommit för att jobba förebyggande, kårerna granskar litteraturen och påpekar bristerna, kårerna ser till att der finns studentrepresentanter i tusentals organ runt om på högskolorna och universiteten i Sverige. Regeringen har nu bestämt att kårerna ska avskaffas sakta men säkert i och med avskaffandet av kårobligatoriet.
På Uppsala studentkår, där jag jobbade som jämlikhetsansvarig för ett par år sedan, är det troligt att jämlikhetsansvarig är en av de första anställda som ryker, om man ska kunna upprätthålla basfunktionerna. Kårerna kommer istället för att ta in medlemsavgift få finansiering från staten, en finansiering som per student kommer att ligga på ungefär en femtedel av vad sveriges frimärksungdom får per medlem och år i statligt stöd. Högskolorna behöver kårerna i detta arbete. Att jämlikhetsarbetet, i synnerhet det förebyggande, kommer att försämras kraftigt i och med att kårerna tvingas tillbaka är oundvikligt. Frågan är om regeringen ser detta som en seger eller som ett nödvändigt ont för att värna föreningsfriheten, den föreningsfrihet som Europadomstolen slagit fast inte på något sätt äventyras av kårobligatoriet.
Här finns ett lästips om jämställdhets och jämlikhetsarbete i högskolevärlden. Eller närmare bestämt "10 år av jämlikhetsarbete vid Uppsala studentkår".
tisdag, maj 12, 2009
Hur går det med jämlikheten post-obligatorie?
Posted by Anonym klockan 17:08
Labels: högskola, jämlikhet, jämställdhet, kåren, studentkår, universitet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
lart mycket
Skicka en kommentar