Kd ska ta fram en ny politik för "dagens familjer". Det känns ju väldigt välkommet. Kds familjepolitik har hitills känts som sprungen ur 50-talets ideal där mamma står glad och rosig vid spisen med tre livliga biologiska ungar som hänger i kjolarna och pappa kommer hem sent från sin övertidsdag på kontoret.
Det enda konkreta besked Kd ger är att de vill höja barnbidraget för ensamstående och tillsätta en utredning som ser över ensamståendes ekonomiska situation. Det är också välkommet. Ensamstående föräldrar är en grupp som bara blivit fattigare och fattigare och många av de reformer som den borgliga regeringen genomfört gynnar framförallt tvåförsörjarfamiljer.
Genom att fokusera på ensamstående föräldrar kan Kd möjligen öka sitt förtroende hos den gruppen, annars har ju Kds politik inte nog kunnat betona vikten av att alla barn växer upp med en mamma och en pappa. Att man ska göra vad man kan för att hålla ihop en parrelation. Att gå så långt som att skaffa barn på egen hand verkar nästan vara som att köra Sverige i fördärvet. Och tänka tanken att barn kan må bra av att växa upp med bara en förälder, eller med fler än två, eller med några av samma kön verkar vara likställt med att svära i kyrkan. Men om Kd nu ska börja formera sin politik för dagens familjer så har jag några tips:
· Gör upp med er kärnfamiljstrogna retorik som skuldbelägger de människor som inte lever så.
· Satsa på förskolan. Se till så att förskolan har ordentligt med resurser så att alla barn kan gå där på heltid, och att det finns förskolor som har öppet på obekväm arbetstid. För att öka resurserna till förskolan skulle en bra början vara att avskaffa vårdnadsbidraget, det är kostsamt och tar pengar från gemensam barnomsorg till förmån för enskild. Det är dessutom en kvinnofälla och hämmar integrationen.
· Satsa på att öka ersättningen i föräldraförsäkringen i samband med att den också indivdualiseras. 90 % av föräldrarna bör få 90% av sin lön. På så sätt kommer fler föräldrar att stanna hemma och ta hand om sina barn under de första åren.
· Tillsätt en utredning som ser över de regler som omgärdar vårdnadshavarskapet i syfte att ge barn rätt till juridiska band för alla sina föräldrar genom att förenkla och förtydliga det juridiska ansvaret. Utredningen bör också skapa ett regelverk som ger möjlighet för barn att ha fler än två vårdnadshavare.
· Se över regelverken för assisterad befruktning och säkerställ att par inte diskrimineras pga. sin sexuella läggning.
· Öka möjligheten till inhemska adoptioner!
· Satsa på studenter med barn!
Som sagt, satsningen på ensamstående är ett jättebra initiativ och jag vet att socialdemokraterna i sitt rådslag om välfärd också föreslår detta. Men jag håller med Helene Sigfridsson från Makalösa föräldrar som tycker att 100 kronor känns jättepinsamt i relation också till vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus som ligger på flera tusen per månad.
Dagens familjer är lika mångfacetterade som regnbågens alla färger och det är en utmaning att ta fram en bra politik som skapar en gemensam grund för ett jämlikt och jämställt samhälle. Om Kd ska presentera en politik för dagens familjer måste de i mångt och mycket ta itu med den första punkten i förslagslistan. Jag hoppas väl kanske inte jättemycket på Kd i den här frågan.
Samtidigt har också socialdemokraterna en läxa att göra. Vi i Rebella har många förslag, ett urval av dem skrev jag i listan, och vi hoppas kunna förnya också socialdemokraternas familjepolitik under kongressen i höst.
16 kommentarer:
Gabriella:
Jag håller i stort sett med om alla förslag du skriver. Men varför hålla kvar vid 90% i ersättning i socialförsäkringarna? Gör ni det bara av slentrian eller är det genomtänkt.
Hur som helst är det dåligt. Folk med vanliga inkomster ska inte straffas ekonomiskt för att de skaffar barn, blir sjuka eller handikappade.
Eventuella argument om att vi inte har råd är lika stadiga som ett korthus i Bermuda-triangeln.
Ni som ger mig och troligen andra inspiration och hopp, kan inte ni överge "den ekonomiska slentrian-konservatismen"?
Hej Edvin! Jag ska ärligt säga att jag inte ens tänkt på om jag är en del av den ekonomiska slentrian konservatismen. Jag hoppas inte det. Och jag vet faktiskt inte vilka argument fler än ekonomiska som finns för en 100% täckning av lönen vid föräldraledighet.
Någon annan får gärna komplettera?
Jag skulle snarare säga att jag inte förstår varför man ska ha 100 % av sin lön. Det är ändå en ersättning man får för att man ska ha möjlighet att vara hemma med sina barn, det är inte en lön. Att få precis lika mycket när man är hemma som när man jobbar ser inte jag några skäl till. Om jag ska vara ärlig tycker jag inte att det är ett straff att välja att skaffa barn och få 80 eller 90 % av sin inkomst. Har lite större förståelse för varför det är problematiskt när någon insjuknar. Det är ju inget man kan styra över själv.
Jag får säga att jag blir lite beklämd av att få läsa en sån åsikt från en Rebella-medlem. Är poängen att det ska märkas att man inte jobbar? Finns det en poäng att sänka folks levnadsstandard?
Om ni vill underlätta jämlikt föräldraskap genom höjning från 80% till 90% har ni samma argument. varför går gränsen vid 90%? Varför inte vid 85% eller 95%
Jag blir faktiskt lite lack när folk med relativt högre inkomster och akademiska utbildningar inte tänker sig för när de skriver ekonomiska argument.
Jag har själv levt i ett hushåll med två högavlönade föräldrar och på egen hand utan inkomst (inget socialbidrag, ingen a-kassa). Jag har båda erfarenheterna. Jag vet inte hur ditt liv sett ut.
Ditt argument om att det är en ersättning är inte heller bra. Det är faktiskt utbetalning av en statlig obligatorisk försäkring.
Ska inte välfärdsstaten underlätta folks liv istället för att ekonomiskt markera hierarkier i folks livsfaser?
Inte kunna styra vissa saker? Så om man styr livet in på något positivt ska det markeras? Är en viss ojämlikhet något bra eller är all ojämlikhet dålig?
Det där får du gärna utveckla. Jag tycker dina argument ligger lite väl nära Nuder-Östros-Sahlin. Det var inte meningen att det skulle uppfattas som arg ton, dock förvånad.
"Satsa på förskolan"
Förskolan är redan idag kraftigt subventionerad. Låt istället (med vårdnadsbidraget) folk få möjlighet att välja själva om dom vill vara hemma eller lämna barnen på förskolan.
"Det är dessutom en kvinnofälla och hämmar integrationen."
Jag vet att det är jobbigt när familjer inte väljer att sköta sina liv efter era 50-50-rättvisa, men kan vi inte låta människor få välja själva? Och hur lyckades du få in integrationen här? Jobb, språk, ökade krav samt mindre byråkrati är vad som behövs.
"90 % av föräldrarna bör få 90% av sin lön"
Varför skall vi betala ännu mera till personer som går hemma? Tycker att man får räkna med ett visst "inkomsttapp" när familjen får barn.
"Se över regelverken för assisterad befruktning och säkerställ att par inte diskrimineras pga. sin sexuella läggning."
Det är ingen rättighet att få barn. Det offentliga skall hjälpa enbart när det föreligger medicinska skäl - ej i övrigt. Då får man betala själv.
"Satsa på studenter med barn! "
Fint slagord, men vad menar du?
Hej,
vad roligt med så mycket diskussion. Jag hinner inte replikera allting, väljer att fokusera på Mikael då jag bedömer att du är den som ligger längst ifrån mig åsiktsmässigt.
"Satsa på förskolan" - Jag står fast vid att jag tycker vi ska satsa på förskolan. Förskola är det i särklass bästa ur såväl jämlihets, jämställdhets, ekonomisk och samhällelig utgångspunkt. Att enskilda familjer ska få bidrag för att gå hemma och ta hand om barn, som därmed går miste om den pedagogiska grund som gör de m bättre rustade för skolan, är dyrt. Och föräldrar kan välja själva, men samhället ska inte subventionera enskilda lösningar.
"Det är dessutom en kvinnofälla och hämmar integrationen.". Det är klart att barn som kommer ut bland andra barn både lär sig språk och att överbygga kulturella skillnader bättre än de som är hemma med sina föräldrar. Det är den ena aspekten. Den andra aspekten är hur vårdnadsbidraget påverkar situationen för den förälder som är hemma. Att vara hemma med ett barn istället för att arbeta och träffa andra vuxna människor ökar segregationen. En väldigt lätt matematik tycker jag. Flest vårdnadsbidrag i Stockholm har tagits ut i Rinkeby och andra områden där många med utländsk härkomst bor. Statistiken talar för sig sjäva.
Så Magnus jag håller med dig om att jobb och språk är det som behövs. Och det gynnas INTE av vårdnadsbidrag.
"90 % av föräldrarna bör få 90% av sin lön". Att skaffa barn kostar, och jag menar inte att samhället ska stå för hela den biten. Men om vi vill stimulera barnafödande, och dessutom ge alla barn förutsättningar för att växa upp i familjer som inte får vända på varenda krona så finns det anledning att sörja för att fler människor får ut en större del av sin lön när de är hemma med sina nyfödda. Men därför ska denna period inte heller förlängas, som med vårdnadsbidrag eller liknande. En kort tid hemma men med högre ersättning vore bra tycker jag.
"Se över regelverken för assisterad befruktning och säkerställ att par inte diskrimineras pga. sin sexuella läggning."
Jag håller inte alls med. Jag menar att det diskriminerande att uttrycka sig som du gör. Däremot är det möjligt att assisterad befruktning borde ligga inom ramen för en familjepolitik och inte idag inom sjukvårdspolitiken.
"Satsa på studenter med barn! "
Jag menar bland annat att man ska se över och höja ersättningen för den som får barn som student och inte har en inarbetad SGI. Jag menar också att högskolorna ska sluta med tentor på kvällar och helger när förskolan är stängd. Bland annat. Men det behövs i övrigt ett helhetsgrepp om studenters ekonomiska och sociala situation som försämrats mycket de senaste åren. Förbättras den kan vi säkert se ett ökad barnafödande.
Jag tycker att diskussionen är för snäv. Kanske kan de liknas vid 1960-tals(?)kravet på deltidsanställningar för kvinnor så att de kan ta ansvaret för hem och hushåll vid sidan av.
Varför itne vara lite mer radikala i tänkandet. Ska vi alls bygga försäkringar och regelverk så att de gynnar dagens familjekonstellationer?
Är det kanske bättre att upplösa familjerna som de ser ut idag? Lika lite som folk valt mellan olika helt skilda system för familjeliv har vi valt mellan marknadsekonomi och ett helt annat system.
Istället för att skapa tillfälliga lösningar som kommer att få rivas upp för att ge plats åt något bättre, vore det inte bättre att föra en diskussion om idealtillståndet?
Man kan absolut ha en diskussion om idealtillståndet. Men jag ser inte att man idag kan bygga politik utifrån det. Däremot kan man ha idealet i sikte. Och då kan i och för sig vissa lösningar passa för många ideal - och det är egentligen det smidigaste.
Men visst. Inte lika radikalt. Men därför är jag också en progressiv sosse och inte revolutionär.
Gabriella:Jag är både sosse och revolutionär. Men jag brukar inte använda ordet "revolutionär" då det är det mest misshandlade och missförstådda i socialdemokratisk idédebatt.Idealtillståndet är viktigt att kunna beskriva så exakt sommöjligt. Det innebär dock inte att det blir detaljerat. Motsägelsefullt? Egentligen inte.Den som strävar efter ett socialistiskt samhälle bör ha en hyfsd uppfattning om vad det är. Men att ha en exakt uppfattning om alla detaljer, som 1800-talets utopister, är varken önskvärt eller bra.Däremot bör vi ha en ganska bra uppfattning om de stora dragen: kärnfamiljen ska inte vara en påtvingad ekonomisk institution, förskolan ska ha en viktig del i barnens uppfostran och omsorg o s v.
Tyvärr har jag för lite tid för att kommentera allt. Jag har i mitt eget parti drivit 90% ersättningsnivå ganska länge. Motivet till det var inte för att männen skulle stanna hemma mer. Det var för att de som tjänar minst inte ska tappa för mycket av sina inkomster när de är föräldralediga, det är tufft nog som det är att få pengarna att räcka då. Individualiserad föräldraförsäkring har jag drivit för ett mer jämställt föräldraskap. Bara för att förtydliga.
Vad du menar med hur gränser är satta, 85%, 95% eller något annat, så är det så enkelt att jag inte har räknat på det. Jag tyckte helt enkelt att det var rimligt när jag skrev min första motion om det. Och att du blir lack för att folk inte tänker sig för när de skriver ekonomiska argument förstår jag inte riktigt vad du menar med. För min egen del kan jag bara konstatera att jag faktiskt tänker.
Sen finns det mycket i dina kommentarer som jag inte förstår så jag kan inte bemöta allt.
När det gäller idealtillstånd så är det så enkelt att jag inte är för 100% ersättningar. Det är inte ett idealtillstånd för mig. I slutändan är det ändå så att vi får in skattepengar via företag som betalar arbetsgivaravgifter, skatter osv och det är inte en bottenlös påse pengar. Därför tycker jag också att man ska vara aktsam med skattepengar. Det är oftast så att det finns andra saker man kan satsa de pengarna på istället. Till exempel förskolor med färre barn per vuxen och fler utbildade pedagoger.
Edvin, socialdemokrat och socialist.
Ärligt, är du, som man säger på internetforum, ett troll?
Jag förstår över huvud taget inte hur dina tankar rör sig, vilken den röda tråden är från en formulering till en annan?
Och att säga till någon att deras argument "inte är bra" är inte ett motargument. Är det okej om debattörerna besvarar dig så, tycker du?
I och för sig kommer du inte med särskilt många argument, du ställer mest frågor som på något sätt ska få folk att förstå att du tycker något. Eventuellt. För det var ju ändå en fråga. Inte en åsikt.
Du är allt som är problemet med socialdemokratin i dag, en människa helt utan verklighetsuppfattning. Att de stackars Rebellabloggerskorna tar sig tid att vänligt besvara dina avlägg är ett smärre mirakel. De borde alla få någon form av uthållighetspris.
Nej, poängen är inte att det ska märkas att man inte jobbar. Poängen är att pengar är något som ska fördelas på tusentals och åter tusentals saker i ett samhälle. Det är orimligt att kräva 100 procent av lönen, som att man är anställd av staten exempelvis för att ta hand om sina barn.
Visserligen kan jag tänka mig 100 procent av lönen till människor som tjänar under säg 18 000 i månaden, men du vill inte låtsas om att vi redan har världens mest generösa föräldraförsäkring.
Hur du, som finansminister Edvin, skulle fördela pengarna vill jag inte ens veta. Vi skulle antingen ha en ny kris hängande över våra huvuden inom en månad eller två.
Du pratar om att argument som "vi har inte råd" är "stadiga som korthus i bermudatriangeln", eller liknande.
Argument om att vi har råd, skulle jag vilja hävda, är lika stadiga som dina tankevurpor.
Eller så kan man se det så här: vi har råd med precis vad som helst. Men vi har inte råd med allt.
Förstår du den här grundläggande ekonomiska principen?
Jag tror ärligt talat att du inte har en aning om vad du pratar om, och det är inte bara dina kommentarer till det här specifika inlägget jag menar. Därav min åsikt om att du är allt som är problemet med socialdemokratin.
Jag gissar att du är för Sahlins/Östros nyinförande av förmögenhetsskatten? Jag misstänker att du inte har läst några som helst rapporter om vad som hände med svenska pengar när förmögenhetsskatten fanns? De försvann till viss eller stor del, beroende på vem som räknar, utomlands.
Vi pratar alltså om pengar som inte blev inhemska investeringar, pengar som aldrig fick en chans att göra det pengar gör bäst - investeras och återkomma till staten i form av skatter, moms, tullar etc.
Jag ska förklara för dig varför jag skriver det här anonymt: jag vill inte ha dig i min mejlbox, jag vill inte att du ska veta vem jag är, jag vill inte att du ska kunna använda mitt namn i något sammanhang.
Ärligt talat skulle jag stänga av dig från min blogg om jag hade någon. Inte för att jag inte klarar av olikatänkande, utan för att den värsta sortens du är sådana som gömmer sig bakom intellektuella formuleringar utan tankekraft att backa upp med.
Vi kommer inte återvinna makten 2010, jag lovar, om Edvin och sådana som han får styra.
Jag skulle kunna ge mig ut i en lång utläggning om det, men jag orkar ärligt talat inte mer.
Kort sagt: lever man med båda fötterna utanför verkligheten ska man inte hålla på med politik.
Anonym:Trots att ditt svar egentilgen är ett inte särskilt smart formulerat förlöjligande så svarar jag på det.Först en kommentar om att inte tycka någons argument är bra. Jag tycker det är helt OK att skriva det om det inte sker på ditt plumpa sätt. Om någon liknar mig vid en fascist för att jag förespråkar obligatorisk förskola kommer jag nog även förtsättningsvis tycka att den personen är en stolle.
Vad har Mussolini och Hitler med utökad skolplikt att göra, undrar jag.Så här skriver du:"men du vill inte låtsas om att vi redan har världens mest generösa föräldraförsäkring". Jag har ingen stans skrivit att jag inte vill låtsas om något sådant. Sluta skriv på folk åsikter de inte uttryckt. Det är en härskarteknik.De nationalekonomiska aspekterna då. Jo, Sverige har nu en BNP på cirka 2700 miljarder kronor. Då har jag räknat med den negativa tillväxten. Innan borgarpacket satte igång med skattesänkningar var skattekvoten strax över 50%, om jag förstått det rätt.Det innebär att ungefär 1350 miljarder togs in i skatter. Den största enskilda (?) delen av statens budget är socialförsäkringarna. Kring millenieskiftet var den delen 35-40% av statens bugdet. Det innebär några hundra miljarder.Om vi utgår från att den summan inkluderar både de utbetalade pengarna och Försäkringskassans kostnader skulle en ökning av ersättningarna från 80% till 100% inte ens innebära 20% ökade finansieringsbehov för den delen av statsbudgeten.Sveriges intressantaste finanskapitalist Robert Weil pratade i P1 tidigare i år om att en del av finanskrisen beror på att reallöner i Sverige stiger långsammare än tillväxten.Inom delar av industrin har vi haft årlig tillväxt på 5-6% medan lönerna ungefär ökat med hälften eller lite drygt. Vissa industrier som omfattas av industriavtalet har haft 100% ökad produktivitet på cirka 10 år, en enorm tillväxt alltså. Reallönerna hr ökat under samma period med under 30% i aktuell industri.Det gäller dock inte alla delar av ekonomin. Men vad som gäller hela ekonomin är att löneandelen har minskat generellt sedan den kapitalistiska offensiven började på 70-talet.Ett sätt att både göra socialförsäkringarna bättre OCH stabilisera ekonomin elnigt recept á la Weil vore att öka löneandelen i ekonomin genom höjning av de indirekta lönerna, "arbetsgivaravgifterna".Dessa är ungefär 33% av bruttolönen på lönespecen, alltså 25% av den totala lönen i runda tal. De 25% består till stor del av pensionsinbetalningar. En höjning till 100% i alla socialförsäkringar, utom pensionen, skulle alltså inte innebära så stora förändringar.Jag vet vad jag pratar och skriver om. Gör du det? Du beter dig illa i debatten. Svåra argument tar jag gärna. Men respekt kräver jag samtidigt. Det har jag fått av alla utom dig och Anders B. Skärp till dig om du ska fortsätta debatten.Om du vill ha källor för det jag hävdar finns det.
Nu blir det läsvänligtAnonym:Trots att ditt svar egentilgen är ett inte särskilt smart formulerat förlöjligande så svarar jag på det.Först en kommentar om att inte tycka någons argument är bra. Jag tycker det är helt OK att skriva det om det inte sker på ditt plumpa sätt. Om någon liknar mig vid en fascist för att jag förespråkar obligatorisk förskola kommer jag nog även förtsättningsvis tycka att den personen är en stolle. Vad har Mussolini och Hitler med utökad skolplikt att göra, undrar jag.Så här skriver du:"men du vill inte låtsas om att vi redan har världens mest generösa föräldraförsäkring". Jag har ingen stans skrivit att jag inte vill låtsas om något sådant. Sluta skriv på folk åsikter de inte uttryckt. Det är en härskarteknik.De nationalekonomiska aspekterna då. Jo, Sverige har nu en BNP på cirka 2700 miljarder kronor. Då har jag räknat med den negativa tillväxten. Innan borgarpacket satte igång med skattesänkningar var skattekvoten strax över 50%, om jag förstått det rätt.Det innebär att ungefär 1350 miljarder togs in i skatter. Den största enskilda (?) delen av statens budget är socialförsäkringarna. Kring millenieskiftet var den delen 35-40% av statens bugdet. Det innebär några hundra miljarder.Om vi utgår från att den summan inkluderar både de utbetalade pengarna och Försäkringskassans kostnader skulle en ökning av ersättningarna från 80% till 100% inte ens innebära 20% ökade finansieringsbehov för den delen av statsbudgeten.Sveriges intressantaste finanskapitalist Robert Weil pratade i P1 tidigare i år om att en del av finanskrisen beror på att reallöner i Sverige stiger långsammare än tillväxten. Inom delar av industrin har vi haft årlig tillväxt på 5-6% medan lönerna ungefär ökat med hälften eller lite drygt. Vissa industrier som omfattas av industriavtalet har haft 100% ökad produktivitet på cirka 10 år, en enorm tillväxt alltså. Reallönerna har ökat under samma period med under 30% i aktuell industri.Det gäller dock inte alla delar av ekonomin. Men vad som gäller hela ekonomin är att löneandelen har minskat generellt sedan den kapitalistiska offensiven började på 70-talet.Ett sätt att både göra socialförsäkringarna bättre OCH stabilisera ekonomin enligt recept inspirerat av finans-Robert vore att öka löneandelen i ekonomin genom höjning av de indirekta lönerna, "arbetsgivaravgifterna".Dessa är ungefär 33% av bruttolönen på lönespecen, alltså 25% av den totala lönen i runda tal. De 25% består till stor del av pensionsinbetalningar. En höjning till 100% i alla socialförsäkringar, utom pensionen, skulle alltså inte innebära så stora förändringar. Jag skulle dock vara för det även om det innebär skatehöjningar på ”synlig” bruttolön.Jag vet vad jag pratar och skriver om. Gör du det? Du beter dig illa i debatten. Svåra argument tar jag gärna. Men respekt kräver jag samtidigt. Det har jag fått av alla utom dig och Anders B. Skärp till dig om du ska fortsätta debatten.Om du vill ha källor för det jag hävdar finns det.Din övriga okunnighet om t ex förmögenhetsskattens konsekvenser är en annan diskussion.
Mia:Dig kan man ju diskutera med till skillnad från andra, även om vi tycker olika.Dina två första argument för 90% håller jag med om i sak. Även så vad gäller individuell föräldraförsäkring.Att du inte funderat på olika %-satser kan jag förstå. 80% och 90% är de mest diskuterade nivåerna.Att jag blir lack beror på min allergi mot vi-har-inte-råd-argument eller argument för ojämlikhet. Jag kanske var lite väl bitsk, kan medge det. Och visst har du tänkt även om andra inte gjort det.Frågan om finansiering går jag igenom i svaret till härskarteknik-användaren Anonym. Det finns mer att säga om det. Löneandelen skulle kunna öka ytterligare om frihandelsdoktrinen las ner. Men det är en diskussion så lång att bloggen blir ett besvärligt forum.En viktig principfråga är dock om du vill ha 90% av bara praktiska skäl eller inte. Jag kan försäkra (haha, kul ord i sammanhanget) dig om att finansieringen inte är något problem. Det gäller även om vi vill bygga ut övrig offentlig sektor. Om du vill plöja en statistisk orgie skriven av en vänsterförfattare i ämnet rekommenderas Daniel Ankarloos "Kris i välfärdsfrågan".
Hej Edvin!
Några rader från fiendelägret, eller ”borgarpacket” som du säger. Läser denna bloggen då och då. Ibland lite med oro. Sägs faktskt en hel del klipskt här. Som tur är verkar det mesta stanna på detta plan och inte nå de breda massorna, medan ert parti rullar på i gamla spår med Mona, Östros, Kommunister och Miljöpartister.
Tyvärr kliar det lite för mycket i fingrarna när jag läser dina kommentarer för att jag skall kunna låta bli. Ber om ursäkt till rebella-gänget, då jag hade tänkt vara en passiv åskådare och inte göra ett intresant forum till en pajkastningsscen. Men.
Härligt att höra någon som är positiv i dessa tider! Inga problem, bara att köra. Finansiering löser vi! Lite som om 2000-talets .com-entreprenörer är åter. Jag har saknat dem. Idealt skulle det väl vara dina egna pengar du riskerade med den attityden och inte ”statens” – d.v.s. dina och mina. Och mina barns.
Lite fundersam blir jag dock. Utgår jag från dina kalkyler så säger du att vi behöver skaka loss c:a 110 miljarder för att finansera kalaset. Det motsvarar hela kostnaden för svenska försvaret. Alternativt mer än all hälso- och sjukvård + bistånd och invandring under ett år. Mycket pengar. Men! Jag kan nog hjälpa till.
Jag vet att löjligt barnsligt att göra detta, men eftersom du säger att du gärna lämnar referenser kan jag inte låta bli. + att du kanske blir glad för resultatet. Har jag fel, ge mig gärna dina referenser och jag krälar i gruset samt tar av hatten för de oerhörda besparingar som (s) uppenbarligen lyckats genomföra mellan 2000 och 2008.
Som jag räknar behöver du nog inte hitta pengar nog för att bygga upp ett nytt försvar för att täcka din reform. Svenska statsbudgeten brukar i runda slängar landa på runt 770 Miljarder SEK. Inte ens 80 år av socialistisk regim har lyckats lyfta det reella skattetrycket till 50% av BNP, även om jag förstår att ni gärna skulle... :-)
Jag kan inte området familjepolitik alls men gissar att dina pengar för denna reform borde du lägga i utgiftsområde 11-12 (ekonomisk trygghet vid ålderdom och för familjer). Det utgör c:a 15 % av den totala statsbudgeten. Typ 20% av ditt antagande.
Jag skall dock inte klaga, kalkylerar ni reformutrymme på detta yviga sätt borde vi kunna se fram emot ytterligare 4 härliga år där våra folkvalda kan städa upp ytterligare i den skyddade verkstaden Sverige. Fyra år för att ge trygghet åt de som verkligen behöver, stöd för individer att utvecklas och samtidigt förklara för de stackare som har gått på de socialdemokratiska myterna och valfläsket genom åren att med rättigheter kommer också ansvar och skyldigheter. Kör på!!
Eller, ärligt talat: vill du debatera seriöst borde du underbygga dina förslag lite bättre än ” Jag kan försäkra... ...dig om att finansieringen inte är något problem.”. Det är ett problem. Mitt problem, ditt problem och allas problem. VI betalar. Ta en titt på Venezuela för att se vad som händer när man budgeterar utgifter först och tittar på intäkter sedan.
Vidare;
Visst, produktivteten i svensk industri har ökat under de senaste åren. Anledningen till att du inte ser en löneökning på samma nivå är att de produktivtitetsvinsterna har behövts för att bibehålla konkurrenskraften gentemot utlänska bolag i en allt mer globaliserad värld. Lyft blicken. Kinesiska löner har under de senaste 5 åren ökat med 7,5%. Per år (Mercer). Där har din svenska löneökning landat. I Sverige skall vi nog glädja oss åt att ha jobb kvar överhuvudtaget. Ännu.
Förresten, denna nya globaliserade värld måste väl ligga ganska nära dina ideal om en rättvisare distribution av resurser? En kapitalistisk globalisering har faktiskt lyckats med det som ni pratat om i arbetarinternationaler under 100 år på bara ett decenium. Att dina metallarbetare inte får höjda löner är väl ett ok pris att betala för höjd levnadsstandard i Indiens arbetarklass? Det har väl varit målet hela tiden? ”Upp trälar ut i alla länder...”? Eller? Hur var det nu?
Borgarpacket:Om du själv vill kalla dig pack är upp till dig. Jag syftade på regering och riksdagsmajoritet.Jag svarar stycke för stycke. För övrigt vill jag inte att du ska kräla i grus eller vad du skrev. Förnedring är inte ofta en bra metod. Att be om referenser när de utlovats är väl inte fånigt, tvärtom.Jag svarar inte på alla resonemang, då det blir en för lång och onödig sidodebatt.Stycke 5: Läs gärna första delen av Daniel Ankarloo's bok "Kris i välfärdsfrågan". Denna statistiska orgie visar varför författaren tycker att välfärden är "perverst överfinansierad". Ett exempel:
Stycke 6: Ditt resonemang bygger på att skatternas andel av BNP inte ökar. Så vill kanske du, men inte jag, ha det. Offentliga utgifter i förhållande till BNP, som år och (%): 1979 och 1989 (ca 60%), 2003 (56%) källa: Ankarloo 2005, s 52.Stycke 8: Istället för de bra resonemang du faktiskt för ibland är det här ett intellektuellt magplask. Ingen substans bara borgerligt snömos. Reformutrymme är dessutom till stor del ett borgerligt tankespöke.Stycke 9: Du argumenterar bra ibland. Men inte här. Löneökning måste alltid ses i relation till produktivitet. Dessutom handlar det om lönernas andel av den totala omsättningen, samt om företagen verkar på inhemska eller globala marknader. Det blir för långt om jag ska gå igenom allt.
Stycke 10: Upp- och nedvända orsakssamband. Löneökningar på ett ställe gynner ökningar på andra ställen, inte tvärtom.
Skicka en kommentar