tisdag, februari 07, 2006

Härligt SL

SL har tvingat Lindex att göra om sin kampanj för att de ska få ha den i Stockholms kollektivtrafik. Bra SL! Det här är ett tydligt exempel på hur marknaden själv kan agera ansvarsfullt. SL vet att annonsplatsen är attraktiv och vet samtidigt att de har ett antal kunder som uppskattar att de tar ett ansvar för vad som marknadsförs på reklamplats och hur detta görs.

Om fler bolag skulle agera på liknande sätt så behöver politiken inte lägga sig i. Lagstiftning är vad vi tar till när ingenting annat fungerar. Jag hoppas att SL:s avantgardism kan inspirera och att deras ansvarsfulla agerande sprids. Ett samhälle som av sig själv går steg för steg mot att eliminera kränkningar är ett mer mänskligt samhälle. Där skulle jag trivas.

Vi i Unga s-kvinnor Rebella har motionerat till Stockholms arbetarkommun om att de kommunala bolagen ska ta just detta ansvar. Att Stockholmare ska slippa kränkande och diskriminerande reklam på sina gemensamma ytor. Med tanke på SL:s beslut så känns detta som en en tanke helt rätt i tiden.

31 kommentarer:

Katrine sa...

Hej!

Inte helt oväntat får ni mig på halsen nu. Snälla förklara det diskriminerande i texten "We love boobs". Jag älskar också bröst vad är det för fel med det? Jag vill också att företaget jag köper min BH ifrån ska gilla bröst. Om Lindex började stå för sin slogan hade de kanske kunnat tänka sig att göra bättre BHar dessutom. Efter ett halvår i USA inser jag vilket U land Sverige är på BH fronten. Två ord: Victorias Secret!

Hälsningar

Katrine

Joel Malmqvist sa...

Det SL har gjort är att tvinga Lindex att ta bort texten "We love boobs!" från affichen medan bilden, en kvinna iklädd bh, är oförändrad. Vari ligger det advantgardistiska i att ta bort texten?

Det är lite oklart vad Lindex menar med "We love boobs!". Antingen är det kvinnorna i allmänhet, representerade av kvinnan i annonsen, som älskar sina bröst och av det ska följa att det mest kärleksfulla en kvinna kan göra mot sina bröst är att köpa en Lindex-bh till dem. Alternativt är det Lindex som företag som älskar bröst och underförstått är det därför de som bäst kan utforma en bh. Oavsett tolkning så ser jag inte det kränkande och diskriminerande som Gabriella skriver om.

Katrine Kielos skrev en artikel om debatten om "sexualiseringen av det ffentliga rummet" i S-studenters tidning Libertas för en tid sedan (artikeln återfinns här). I artikeln åskådliggör Katrine vilka resonemang som ligger bakom kritik mot nakenhet i offentighet och varför inga av dessa håller utifrån ett feministiskt perspektiv. I det här fallet verkar det som om kritiken utgår från ett "Skönhet som rättighet"- eller "Objektifieringenär det onda"-resonemang, för att använda begrepp ur artikeln.

När det gäller skönhet så bör målet för en femnistisk politik inte ha som mål att förhindra vackra bilder och mönniskor att göra avtryck, utan snarare att göra det möjligt för kvinnor att samtidigt vara fula och ha ett existensberättigande. Texten "We love boobs!" gör sannolikt ingen kvinna mindre missnöjd med sitt eget utseende.

Är reklamen som inkluderar texten objektifierande? Det kan man hävda, men 1) den aktuella texten gör varken till eller från i detta avseende och 2) bara för att en bild är objektifierande, är den inte kränkande per se.

Lindex reklam handlar om kärlek till kvinnors bröst, kvinnors egen kärlek till sina bröst efter som det är kvinnor som är den kundgrupp företaget vill nå. Ofta framhålls det i debatten som ett problem att kvinnor hatar sina kroppar och därför drabbas av till exempel ätstörningar i unga år. Om det är problemet sänder det mycket märkliga signaler att förbjuda texten "We love boobs", och samtidigt låta bilden av en kvinna i bh vara kvar.

Emma Lindelöf sa...

Jag håller med Katrine och Joel. Förstår inte problemet med att gilla bröst. Och förstår verkligen inte varför texten skulle göra reklamen mer kränkande, snarare tvärtom. Varför vill man förneka att kvinnor kan älska sig själva och sina egna kroppar?

Även jag vill rekommendera Katrines artikel om sexualiseringen av det offentliga rummet.

Linnea sa...

Poängen för min del är att det åtminstone är någon som har börjat tänka på det här sättet. Se blev inte resultatet speciellt revolutionerande just den här gången. Men, som sagt, något har hänt när hur kränkande en reklam får vara åtminstone diskuteras och att reklamplats också kan villkoras. Det är bra, och det är rätt riktning. Och om jag inte är dåligt uppdaterad så är SL först, då är det iaf ganska avantgardistiskt.

David Gullberg sa...

Hej! Postar en rättstavad kommentar istället för den tidigare. Bråttom ibland när man sitter på jobbet ;)

Jag vet inte om jag kan hålla med Linnea som påstår att det är bra att SL har "tänkt till". Snarare handlar det om att man blandat ihop begreppen och skickar ut signalen att om man är feminist och vill motarbeta våra klassiska könsroller så måste man dessutom vara moralist och tycka att nakna kroppar är förfärligt.

Kvinna i BH som marknadsför en bil är inte samma sak som en kvinna i BH som marknadsför en BH. I det första faller blir det bara sorglig uppenbart hur reklammakaren förväntar sig att köparen ska vara en man, och använder kvinnan för att dra till sig uppmärksamhet. I det andra fallet handlar det om att marknadsföra en produkt som faktiskt är intimt förknippad med bröst och därav har jag svårt att se hur texten "we love boobs" skulle kränka någon mer än om BMW skulle skriva "Vi älskar farten" på någon av sina reklamplancher.

Gabriella sa...

Mmmmm, härligt att jag lyckades lyfta den här diskussionen igen!

Jag håller med er om att det inte är fel om kvinnor älskar sina kroppar. Det är ju tvärtom bra.

Men jag har otroligt svårt att se den här reklamen med de glasögonen (för att använda ett härligt uttryck, extra skoj just idag eftersom jag håller på att prova ut nya bågar). För mig är det precis som reklamen i somras om att vi älskade rumpor så tydligt att vi väljer ut de delar av kroppen som används för att objektisera kvinnor och fläker upp dem på stan med någon sorts mysig text som med en otrolig ansträngning skulle kunna tolkas på det sätt ni säger. Och om jag då ändå lyckas hamna i den tolkningen så blir det nästan lite Amelia-feeling "kvinnan är så fantastiskt men mer fantastisk än kvinnan är hennes fantastiska kropp och hennes fantastiska former som hon ska vara så fantasitisk stolt över" och nu är det inte långt till att jag hör Ulf Lundell väsa med sin whiskeystämma att han "ääääälskar kvinnor".

Och tyvärr. Jag går inte på det. Vi har inte ett jämställt samhälle. Det är inte okej för alla kvinnor att bejaka sina kroppar. Det finns en anledning till att det inte står "We love the female fertility" på reklamen för bindor. Nej, istället ser vi hur blå vätska försvinner. För vi vill inte påminnas om att något som den perfekta kvinnan utsöndrar kan vara annat än lite fräsch sekret framkallat av det manliga könet.

Japp, nu har ni fått igång mig. och jag har varit jätteosaklig och ni kan säkert sätta mig på plats genom att angripa det mesta jag har skrivit med någon mer underbyggd analys.

Men vi vet alla vilka normer som råder och vi vet alla vad Lindex budskap är. Och ja, jag tycker att reklamen blir lite mer "bara" en BH´-reklam genom att texten tas bort. MEN, jag tycker fortfarande det är fördjävligt att kvinnorna på bilden inte har några ansikten utan bara är bröst och överkropp. Och nej, jag hade inte reagerat likadant om det hade varit ett verk på Moderna.

Så. Ställer mig i försvarsställning.

//Gabriella

hanna sa...

Go Gab!

Nisha sa...

Hej Gabriella,
Tror vi håller med varandra i det mesta vad gäller feminism. Men inte i allt vad gäller det här fallet visar det sig. :)

Jag tycker inte att ordet "boobs" är anstötligt. Tvärt om lite gulligt och definitivt mindre anstötligt än exempelvis oskyldiga "tuttar".

Om SL var rädda för just sloganen och ordet "boobs", tycker jag de är löjliga. I så fall ska de bojkotta hela reklamkampanjen och våga stå för att de inte vill bidra till sexualiseringen av det offentliga rummet.

I feminismens namn, är en huvudlös - rätt och slätt tråkig - behåreklam bättre än en behåreklam med tjej med huvud á la H&M:s bespottade Claudia Schiffer-kampanj? Tål att funderas på... ;)

(Självfallet inser jag också: Ingen behåreklam alls är bästa alternativet. I den bästa av världar.)

Kram

Anonym sa...

vad ska slagordet till första maj vara?

Inga Tuttar på stan

Tur att radikala (s)-feminister har något annat att klaga på då måste vi ju ha det ganska bra på jämstelhetsfronten!

Katrine sa...

Hej Nisha (grattis till nya jobbet!)

Varför är ingen behåreklam alls något att eftersträva? Förstår inte. I den bästa av världar marknadsförs inte produkter riktade specifikt till kvinnor, eller vad menar du?

Lästips till Rebellor om ni har någon studiecirkel på gång: Irigaray är en intressant och provokativ fransk feminist som skriver om kvinnans förhållande till kroppen och sexualiteten. Hennes essä "The sex which is not one" (titeln syftar på kvinnans könsorgan, som enligt Irigaray bör betraktas inte som ett organ utan som två läppar) är lysande. Det är Irigaray, Madonna videor från åttiotalet och mina galna lesbiska väninnor som får mig att tro att det verkligen går att bejaka kvinnors sexualitet och kroppar på riktigt. Fuck Ulf Lundell! Han har inget med saken att göra.

Hälsningar

Katrine

Gabriella sa...

Ja, jag känner mig onekligen som någon sorts glädjeförstörare. Och som en krass radikalfeminist som tycker att allt är svart.

Jag önskar verkligen att jag hade kunnat se det gulliga i "boobs" eller att jag hade kunnat tro på att reklam som fokuserar på kvinnobröst inte är sexistisk.

Men jag hoppas att mina nya glasögon blir lite mer queerfeministiska så kanske jag också ser att reklamen inte bara är utformad för den manliga blicken.


//gabriella

kamikaze sa...

Hej Rebellabrudar,
jag läser eran blogg (förstås) och glädjer mig åt att den finns!

Jag blir dock lite ledsen ibland, tex förra inlägget, kommentarerna till det, bristen på (vissa) kommentarer (från er) kring det, och också vad gäller valet av inlägg (och valet av frånvarande inlägg). Det är väl ganska allmänt känt att den kvinnorörelse vi lutar oss mot har en kolonialhistoria, och att den inte är bruten. (bara ett exempel för att tydliggöra: 'globalt systerskap' åberopas rörande just de frågor som är centrala för Vita (hetero, medelklass) kvinnor i väst, men mer marginella för de flesta kvinnor.) Jag menar att en feministisk rörelse med emancipatoriska ambitioner inte samtidigt kan driva vissa kvinnors emancipation på bekostnad av andra kvinnor.

Klart att ni är olika individer och att ni helt enkelt skriver om det som intresserar er... men samtidigt är det klart att jag som läsare ser Rebella som ett forum. Jag vill gärna prata politik med er, och drömmer om att kunna driva politik ihop med er. För mig är det dock inget alternativ att driva feminism som en ideologi som befinner sig i nåt sorts vacuum. Det vet jag ju att det inte är för er heller - som sossar menar vi ju att en feminism utan klassanalys ofta hamnar totalt fel - just därför undrar jag hur det kommer sig att Rebella inläggen refererar till kvinnor allmänt och menar kvinnor mkt specifikt, tar upp 'kvinnor i hela världen' då och då - närmast som ett retoriskt grepp när det gäller att visa på patriarkatets existens, likställer orientalism och occidentalism (eller skulle jag läst det på något annat sätt? jag hoppas det var någon sorts skämt, hanna!), och, ja jag undrar också vilken analys som ligger bakom att just föräldraförsäkringen och sexualiseringen av det offentliga rummet är de frågor som återkommer som oftast.


hälsningar petra

kamikaze sa...

Hej igen,
jag vill vara tydligare med att jag hoppas på svar från er. Att det är sant det med att 'jag drömmer om att kunna driva politik ihop med er'. Jag önskar mig så en socialdemokrati att trivas i. Det är liksom inte bara åsiktskillnader, som att vi även tycker olika i nakenreklamsfrågan, det tycker jag e en schysst grej att tycka olika i. Det här handlar om möjlighet att driva politik utan att låtsas att man är någon annan. Jag ber er. En grundläggande grej med en vänster måste väl va att den e inkluderande.

Åh, är det inte Woolf som skriver (sorry jag glömmer namn hela tiden) en så himla schysst anekdot om samtidens män, som under tebjudningarna pratar om kvinnors hysteri och obefintliga intelligens: 'Närvarande damer naturligtvis undantagna', säger de belevade herrarna. Och kvinnorna och männen kunde fortsätta driva konservativ politik tillsammans.
...eller?

Katrine sa...

Vad forsoker du saga Petra? Att Rebella ar vit och hetero och borde skammas for att det som oftast aterkommer pa bloggen ar de fragor som beror medlemmarna mest i deras vardag: Typ foraldraforsakring och sexualisering. Det ar val ratt naturligt att det kommer upp, kan man tycka. Och innebar inte per se att Rebellas feministiska analys sker i ett vacuum.

Naturligtvis ar vi alla medvetna om att var varld har en kolonial historia, men vad man sedan gor av det ar en fraga dar man kan ha olika asikter, vilket kommentarerna pa forra inlagget visar. Det ar inte sa att ett erkannande av vasts kolonialism naturligt leder in pa postkolonial teori, sa som den formuleras idag. Och Hanna har val all ratt i varlden att ta upp occidentialismen (som ar en erfarenhet hon haft) utan att du ska driva med henne. Och dessutom forstar jag inte vad du vill saga med Woolf anekdoten i detta sammanhang. Enlighten me!

halsningar

Katrine

Gabriella sa...

Petra,

nej jag förstår inte heller vad du menar egentligen. Men utan att veta vad du menar så tror jag att du kanske har sett en liten del av vår förening och tagit del av vissa diskussioner, det betyder inte att vi inte pratar om annat. Men vi bloggar kanske inte om allt!

Så, förtydliga dig gärna lite!

Marta Axner sa...

Jag tycker att Petra väcker en intressant fråga. Och det handlar väl både generellt om huruvida feminsimen alltid måste ses i ljuset av flera maktordningar, och just i fråga om hur etnicitet spelar roll.

Jag är inte så väldigt påläst i ämnet, och kan inte påstå att jag inte går i fällorna hela tiden. Men jag börjar bli mer och mer medveten om min egen vithet, och det är grymt obehagligt. Och jag tror att det är nödvändigt för oss sossefeminister att börja öva oss på att se att etnicitet är en faktor när vi skapar kön, liksom klass (och sexualitet) är det.

Sen är det såklart så att i en gruppblogg skriver alla om det som intresserar en, och då kommer det som är relevant i vardagslivet upp. Eller det politiska områden som är på tapeten. Men det måste väl ändå vara möjligt även för en läsare (som Petra eller jag) att försöka reflektera kring vad som står här, utan att det är menat som en anklagelse eller att bloggskribenterna går i försvarsställning?

hanna sa...

Hej Petra,
självklart får man både kommentera och diskutera, men jag känner mig också lite osäker på vad petra menade. men jag ska svara på det jag kan:
jo kommentaren om occidentalism var ett skämt, kanske lite malplacerat får jag erkänna. Men den finns ju, även om jag naturligtvis inte tror att den kan jämföras med orientalismen elelr vårt koloniala förtryck. Men i övrigt var mitt inlägg högst allvarligt menat, och jag vill väl kalla det jag försöker beskriva någon form av occidentalism, där jag utsätts för en mycket färdig föreställning om vad jag som västerländsk kvinna är. Jag är den jag är, hemmahörande i min kontext här i Sverige, och kan inte låta bli att ha på mig de glasögonen även när jag hälsar på i andra kulturer. Sägas ska att jag lärt mig en del om kvinnoförtrycket här hemma av de besöken också - men det som är mest påtagligt är även hur annorlunda jag behandlas som västerländsk kvinna där. Där jag till viss del får vara mindre underordnad än om jag bara varit kvinna - men samtidigt blir mycket utsatt. och mindre utsatt när jag kom dit i släptåg på en man (eller han i mitt), vilket var min främsta reflexion under den här resan. Hur ska man reagera? Kvinnoförtrycket är universellt. Men hur ska jag analysera det som drabbar mig i en kultur dit jag kommer, fruktansvärt medveten om att min vita hudfärg signalerar att jag har det tusen gånger bättre ställt än de - men mitt kön signalerar att jag kan behandlas lite hur som helst, och gärna tar emot en sexuell invit varannan minut? skämmas över det första, men fortfarande bli tusenfalt förbannad över det andra!

Naturligtvis kommer den här bloggen att vara till stor del Rebellas enskilda medlemmars reflexioner över det som händer oss. Det kanske handlar ofta om sexualisering och föräldraförsäkring, ja. Det är lättast att skriva om det som blir persoligt, och om det som berör oss i vardagen, misstänker jag.
Kom genast hit och bedriv politik med oss, så det blir lite mer spännande!

kamikaze sa...

Rebellor mfl,
Först visst jag inte alls hur jag skulle svara - Katrine, jag tog väldigt illa vid mig av din kommentar - och jag funderade jättemycket på hur interventioner som den jag försöker göra just nu kan se ut. Hur kan/ska jag förhålla mig till att bli beskylld för att mitt syfte skulle vara att skapa skuld och skamkänslor tex? Efter era kommentarer, Marta och Hanna, känns det dock som att vi gör något tillsammans, och jag kan säga att jag har inte särskilt mycket koll, men en känsla av att den första texten du skrev om Marocco Hanna, lämnade mig utanför. För mig är den texten helt annorlunda än din senaste bloggkommentar om samma erfarenheter. Jag dissar inte dina erfarenheter. För att kunna läsa med dig i den första texten kände jag mig tvungen att identifiera med den Vita kvinnans rätt att turista och döma det och de hon ser och att ta ställning mot muslimska män. Det är inte en läsning jag är beredd att göra (längre). För många människor är det en läsning som överhuvudtaget inte är möjlig att göra. Att den slinker igenom, inte syns av er, gör mig ledsen. Jag förstår att det inte är menat så, att det är menat 'bra', men det räcker tyvärr inte. Att skriva om det som berör en och att skriva på så sätt att alla har möjlighet att vara med behöver inte stå emot varandra, och det tycker jag din senaste kommentar tydliggör.
Vad gäller mer allmänt, så menar jag att det varken är oviktiga eller oskyldiga frågor att fundera över vilka vi delar 'vår' vardag med. Vilka ingår i vårt vi? Det refereras tex till 'systerskap' på Rebellabloggen. Systerskap är en term som kritiserats ganska hårt inom den feministiska rörelsen - från dess marginaler. Att skriva om det som berör en, som tämligen priviligerad, och sedan använda termen systerskap när det passar är förstås fett problematiskt. Jag tror inte användandet (eller för den delen tron på) 'systerskap' står emot en fokusering på 'vår vardag', utan det är återigen i hur detta vi känns igen och hur erfarenheter förstås som e kärnan i min intervention. (Om jag vill bonda med andra och bara erkänner de problem vi har gemensamt, och inte de strukturer som gynnar mig på bekostnad av dom, så e chansen stor att dom inte vill bonda med mig...Om jag tror att politisk förändring kräver att väldigt många bondar så innebär det att jag faktiskt måste se, och faktiskt även kämpa emot, typ jäkligt många strukturer som gynnar mig.)
Vad gäller föräldraförsäkringen och sexualiseringen av det offentliga rummet så har ni bra mkt mer koll än jag på de frågorna, och hur de är linkade till feministisk politik och vad de betyder för feministisk politik. Jag kritiserar de inte - jag frågar om de är utvalda av specifika skäl. Jag frågar eftersom i min vardag känns de inte särskilt centrala. De är mkt möjligt att de är centralare än jag upplever. Jag frågar också eftersom jag minns att vi var tysta när kommunal strejkade. För mig är det ett politiskt minne av en feminism som använder 'systerskap' utan att veta vad ordet betyder och utan att 'systerskap påverkar valet av kärnfrågor. Jag tänker inte glömma att jag var tyst när kommunal strejkade. För mig är det grundläggande - för mig är det en 'reminder' över att syskonskap inte är självklart, inte kommer av sig själv bara namnet påkallas. Jag tror samtidigt att syskonskap kan vara fett politiskt, men bara förutsatt att det betyder något även när det kanske inte passar mig.
petra

Katrine sa...

Vad har jag nu gjort? Varför blir du Petra ledsen av min kommentar? Vilken kommentar syftar du på? Jag menade inget illa. Det har väl länge varit väldigt tydligt att du och jag tycker HELT olika när det kommer till frågor om hur man ska hantera postkolionalism, om Judith Butler är dum i huvudet eller inte etc. Det är därför det är så roligt att tjaffsa med dig. Men jag tycker fortfarande att du har fel, och du tycker att jag har fel. Det är väl också en bra utgångspunkt för en diskussion, eller?

hanna sa...

ska du inte komma hem snart, petra? och driva lite politik med oss? vore skoj tror jag.

/H

Katrine sa...

Appropå kvinnlig sexualitet fyndade jag den här för nitton dollar, hade dessutom en fascinerande diskussion med expediten som pluggar till sexterapeut.

http://www.mypleasure.com/store/Vibrators/Water-Bunny.asp

Go get one!

Katrine

Kajsa sa...

Intressant diskussion - tillbaka där det började.. i konsumtionen..

Nakna kroppar är inte alls förfärligt men ideal finns inte, de skapas ju som bekant. In fact, varför måste kvinnor över huvud taget lära sig att älska sina bröst, mer än armbågarna till exempel? Varför skapa ett behov av att älska något över huvud taget. Behöver vi älska våra bröst? De finns, that´s it! Och hur ska "fula" kvinnor erövra sitt existensberättigande om det enbart är vackra kvinnor som gör offentligt avtryck? Jag bara undrar.

Det är sant att det är ett stort problem att många kvinnor inte älskar (eller är accepterar ett bättre ord?) sina kroppar. Vissa ogillar sin kropp så till den grad att de gör våld på den. Andra gör mindre synligt våld på sin kropp för att de så innerligt gärna vill lära sig älska den så som kvinnor bör. Äta mindre, träna mer, tänk på hur du står och går, köp rätt BH. Då kanske man som kvinna får tillåtelse att älska hur man ser ut, när man ser ut som man blir tillsagd att man ska se ut. Det är ju lättare att älska det som man får älska. Och offentligheten är normen.

Reklam bygger som bekant aldrig på att ge människor ett självförtroende utanför konsumtionen, även om man gärna låtsas att det är något slags samhällsinformation eller folkbildning man håller på med. Tvärtom. Kvinnor ska lära sig att älska sina kroppar - så blir det kvinligt att "bejaka sig själv" genom att vara stolt över sin kropp. Däremot ska man inte älska sig själv så mycket att man inte behöver konsumera. Kvnnor ska läras att älska sina kroppar så till den grad att kroppen blir en så viktig del av självbilden att kvinnan måste lägga massa pengar och energi på den för att hon ska känna sig som en "riktig kvinna". Kvinnan är sin kropp. Hon får lära sig att älska en bild av sig själv - ett ideal hon kanske kan komma närmare genom att konsumera, men aldrig kan uppnå helt. Ju närmare hon kommer, desto mer kan hon älska. Detta är reklamens mål - eller åtminstone dess konsekvens. Därmed undergräver också de "vackra bilder" av kvinnorkroppar som tränger sig på oss genom reklamen vår möjlighet att som kvinnor vara stolta över kroppar som inte anses lika "vackra". Eller snarare, de skapar ett behov av att vi ska vara stolta över något som vi önskade såg anorlunda ut.

I Lindex-reklamen ser man kvinnans bröst, en överkropp och skymtar en leende och inbjudande mun(inte ätande, älskande eller talande mun - utan leende). Texten "we love boobs" vill övertala oss att älska dessa boobs utan ansikte. Det är dock inte vilka boobs som helst som ska älskas, utan de som i fulländning formas av Lindex BHar. Att texten nu tagits bort från några av de stora skyltarna gör reklamen obegriplig för dem som inte läst debatten om textens borttagning (smart drag av reklammakarna - så får man fullt genomslag). Men effekten kvarstår alltså - kvinnor ser dagligen bilden av sitt fulländade jag och behovet är skapat, med eller utan text. Sådan är skönheten, kvinnor i offentligheten - runda bröst i BH - sådan vill jag också vara, för annars får jag inte vara.

Reklam riktad mot (enbart) kvinnors kroppar handlar inte om att bejaka något som finns utan om att skapa något som inte finns. Obsession! SL borde gått längre och vägrat att sätta upp affischerna över huvud taget. Fegt!

kamikaze sa...

Jag kommer om typ 2-3 veckor. Känns jättespännande med sossepolitik igen, var länge sen...
När kommer du förresten Katrine?
Allt väl,
Petra

Gabriella sa...

Tack Kajsa.

Det var ungefär så jag menade, men inte lyckades uttrycka lika träffsäkert.

//Gabriella

Katrine sa...

Kajsa,

Nej naturligtvis handlar reklam inte om något annat än att sälja produkter. I en liberal marknadsekonomi ska det vara tillåtet att göra reklam för lagliga produkter. Om man önskar förbjuda marknadsföring av vissa produkter måste man ha ett jävligt bra case. Jag skulle hävda att ni inte har det.

Varför är det viktigt att kvinnor älskar sina bröst mer än sina armbågar? Tja det är inte reklamens uppgift att få oss att älska dem, men jag skulle nog säga att betydligt fler kvinnor har komplex för sina tuttar än för sina armbågar. Dessutom, och viktigast, så är brösten mer av en erogen zon och mer kopplade till den egna sexualiteten generellt sätt. Läser man sexundersökningar gjorda på kvinnor är brösten och relationen till dem ofta ett stort tema, även på mer okända sätt som att många kvinnor upplever sexuell njutning av att amma tex. Resonemanget om "varför inte vara stolt över armbågarna" skulle lika gärna kunna användas mot en feministisk pjäs som vaginamonologerna (varför vara stolt över sin vagina?). Jag tycker att det är extremt viktigt att som kvinna återta och bejaka sin sexualitet och i den ingår både tuttar och vagina. Det är inte något som "bara finns", det är ens kropp och den är viktig.


Jag betvivlar inte att de "vackra bilder" av kvinnorkroppar som finns i mycket reklam gör det svårt för många kvinnor att vara stolta över sina kroppar. Men jag ser inte skönheten eller idealet som sådant som ett problem. Vissa människor kommer alltid att vara vackrare än andra (eller om ni så vill:uppfylla tidens ideal bättre), på samma sätt som andra är bättre på matte, eller på att skriva poesi. Problemet för oss kvinnor är att vårt existensberättigande mäts utifrån hur sexuellt attraktiva vi bedöms vara. Det räcker inte, som det gör för män, att tex vara bra på matte, man måste vara snygg också. Jag har ytterst svårt att se hur ett förbud av naken kvinnohud på stan kommer hjälpa oss att hitta våra egna identiteter och sexualiteter mitt i ett aggressivt patriarkat. Låt oss se de vackra brösten som något trevligt och gå vidare till andra och svårare saker.

Katrine

Gabriella sa...

Katrine,

jo du är klok. Och du har många poänger. Men om vi då tar en av dina sista kommentarer. "Jag har ytterst svårt att se hur ett förbud av naken kvinnohud på stan kommer hjälpa oss att hitta våra egna identiteter och sexualiteter mitt i ett aggressivt patriarkat."

Så kan jag säga att det som driver mig är så att säga antitesen. Jag har ytterst svårt att se hur ensidig objektifierande reklam hjälper oss att hitta våra egna identiteter och sexualiteter mitt i ett aggressivt patriarkat. Och därför tycker jag att de kan problematiseras. Det är möjligt att kopplingen till att stärka kvinnor är långsiktig. Men jag tror ändå att kvinnor mår bättre utan att känna av patriarkatets krav överallt än att göra det.

Sedan kanske inte ett förbud är bästa vägen. Men jag tycker definitivt det är ansvarsfullt av ett bolag som SL att i alla fall försöka göra en analys och agera.

Visst, jag förstår också att det aldrig kommer ligga i reklammakares intressen att arbeta för ett mer jämställt samhälle. Men politiker gör det. Och jag vill fortsätta hävda att politik är överordnad reklam. Det kan väl inte vara så kontroversiellt egentligen?

Men jag skulle vilja att vi i stället diskuterade vad vi ska göra då. Om vi säger att det är för reaktionärt att förbjuda reklamen, eller vi kanske kommer på att det inte alls leder dit vi vill. Vad kan vi konkret göra? Petra, Katrine, Emma med flera, var tycker ni att vi ska börja om vi vill stärka kvinnors självförtroende och bryta oss loss från de strukturer som håller oss tillbaka?

Katrine sa...

Svåra frågor Gabriella. Här är lite ideer from the top of my head gällande kvinnlig kropp och sexualitet.

köp en rabbitt
gå ut när det är mörkt utan att vara rädd (rädsla är att acceptera patriarkatets villkor)
lär självförsvar eller boxning eller dylikt
skaffa bra tjejkompisar
särorganisera
kolla på sin vagina i en spegel
tänk som Samantha i sex and the city " I have a pussy
Im fabulous"
lära sig vad man gillar sexuellt och våga säga det
fantisera
läs vaginamonologerna
förbättra sexualundervisningen i skolorna. I min biologibok stod det; "vaginan blir våt för att penisen skall kunna tränga in"
läs Irigaray
bli lesbisk
stöd andra kvinnor
spela in feministisk porr
sätt upp vaginamonologerna
sov naken
attackragga på den snyggaste killen/tjejen i baren
experimentera
ha nolltolerans mot sexuella trakasserier, vem det än drabbar och oavsett hur mycket silikon den bruden har i tuttarna.
Tänk rationellt kring de egna komplexen, vad är idiotiska nojor och vad är något som jag faktiskt skulle må bra av att ändra på. Vad vill jag verkligen förändra?
Skaffa en kvinnlig förebild

tja det var allt jag kom på för tillfället och allt är ganska svåra saker, men hoppas jag svarar lite iallafall

kram

Katrine

Katrine sa...

Glömde säga att det finns massor att göra inom vetenskapen. Det är viktigt att hitta bra objektiva mått för att synliggöra patriarkala strukturer och kvinnohat. Tyvärr står vi ju som feminister fortfarande alltid där och försöker att bevisa att statistiken stämmer...jag har tex skrivit en uppsats om mått på sexism och hur de bör förbättras inom politisk psykologi och min handledare som inte alls är feminist eller genusmänniska eller något sådant bara höll med mig. Det finns objektiva sätt att visa på det här och jag tror att det finns massor att göra inom akademin och dess vanliga discipliner.

hanna sa...

vi antar det som program tycker jag! det ena utesluter inte det andra ;)

Gabriella sa...

Mycket bra tips. Mycket bra. Tack!

Men, och utan att förringa att det verkligen var bra, nästan allt det där handlar ju om saker vi kvinnor själva ska göra för att må bättre.

Jag undrar vad jag som politiker kan göra för att förändra strukturer. Eller går det inte? Måste det börja med den enskilda underordnade kvinnans egen revolution? Kan vi inte ändra strukturer genom politiska beslut?

kamikaze sa...

Katrine, du e grymt cool när du vill.
Eller: i de frågor du vill. (Som om det gick att dela upp frågor i sina 'separata beståndsdelar'! men, men...)
Nedan: Mina tankar kring en del av dina tankar. Många grejer va solklara. (Tack för tipsen ska självklart köpa rabbit snarast! Tips tillbaka: Lundgren dissar vänligt och övertygande Irigaray i 'feminist theory and violent empiricism'. Inte så att det skulle hindra I. från å va användbar för egen kropps/njutnings-relation förstås. Men kanske spännande å läsa?)
Andra känner jag att jag behöver kommentera:

gå ut när det är mörkt utan att vara rädd (rädsla är att acceptera patriarkatets villkor)
-Håller absolut med! menar dessutom att det finns andra bra skäl att vägra vara rädd också: retoriken kring vita kvinnors rädsla har använts och används fortfarande av vita kvinnor och män för att lyncha och fängsla och marginalisera icke-vita män. (tex media om Rissnevåldtäckten) Jämfört med hur det e för andra identitetspositioner, är det ganska tryggt att springa runt om nätterna som vit medelklasskvinna med en femininitet inom normerna. att det inte känns så, har kanske inte bara med patriarkatet att göra, utan med att man tenderar att se sig själv som förtjänt av de privilegier man har i en värld där de flesta inte har dem. Vi förtjänar inte våra privilegier - vi har bara att förhålla oss till dem. Vägra vara rädd även i vägran över att få andra människor att lida för den egna möjligheten att uttrycka rädslan.

särorganisera
-Jag vet inte, menar särorganisering e ju asviktigt, för massa olika frågor och människor. e samtidigt Sjukt problematiskt att vi alltid ska behöva leta våra smågrupper för att slippa bli överkörda, anses driva perifera frågor, mötas av tysdnader och aggroattacker. Om jag tror på särorganisation som lösningen, har jag inget här att göra. Det betyder att jag måste ställa mig utanför, förpassa mig till grupper i marginalerna. Eller, för att vrida på det: Det betyder också att jag ger upp tron på att jag kan lyssna på folk som pratar med andra röster än mig. Att jag menar att andra måste särorganisera sig från mig, skydda sig från mig. Och det är ju sant, men samtidigt kan inte det vara en rimlig ståndpunkt att folk med mer utsatta positioner alltid måste skydda sig i egna grupper, jag menar, e väl mitt förbannade ansvar att göra allt jag kan för att ingen ska behöva skydda sig från mig. Så, ur intersektionalistiskt perspektiv (nej: jag snackar inte postkolonial teori. Jag snackar feminism som inte Specifikt driver vissa kvinnors 'jämlikhets'krav på bekostnad, eller iaf utan att ta hänsyn till, andra människor) tror jag mer på organisationsstrukturer, och en maktanalys som inte hela tiden sätter den egna utsattheten i centrum.

bli lesbisk -What The Fuck??
-Du e ju så klockren när du visar hur patriarkatet inte är en struktur som kan förpassas till kvinna-man relationer, utan är något vi bär med oss vart vi går - och att en stor del av kampen handlar om hur förhålla sig till patriarkatet inom sig själv. hur försvann den analysen plötsligt?. Fast mest tycker jag det e fräckt, helt enkelt. Men kanske handlar mer om mitt humör (tentaperiod), vet inte.

stöd andra kvinnor
-Stödja andra kvinnor även i frågor som inte handlar om patriarkatet i första hand? Och gills även Andra kvinnor som kvinnor? Även när de(/vi) inte definierar 'kvinnoskap' som kategori no. 1? Har inte det konkreta implikationer för feministisk kamp i så fall?

/Petra die böse