Fråga till Berit

Rebella fortsätter sitt arbete med att undersöka vilka åtgärder som socialminister Berit Andor jobbar med för att få ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Hon tycker ju att beslutet som fattades på patikongressen var "mycket bra" och att man kan komma till rätta med det ojämställda uttaget genom exempelvis arbetsmarknadsåtgärder. Därför undrar vi hur det går med detta fortlöpande arbete, vad som görs och om det har resulterat i att mäns uttag har ökat.

På Berits blogg kan man läsa hennes inlägg efter debatten om föräldraförsäkringen på kongressen, och under kommentarer kan man läsa våra förfrågningar hittils.

Samma gamla höger..

Att högerns kvinnosyn och jämställdhetspolitik är under all kritik pekar Gabriella tydligt på i sitt inlägg här under.
Det läskigaste är alla dimridåer de lägger upp för att gömma faktum. I dagarna är moderaternas listor för kommunfullmäktige klara. Skvallret säger att överst på alla sex valkretslistorna står Kristina Axen-Ohlin. Moderaterna vill säkert lyfta detta som att de tydligt profilerar en kvinna. Men vad gömmer sig då bakom rökridån?
Jo, Kristina Axen-Ohlin kan bara ha en plats i kommunfullmäktige, därmed blir första namn in i övriga valkretsar män. Och, vips så blir den modrata representationen lika gubbig som vanligt.

Vi sörjer våra systrar

Det saknas 200 miljoner kvinnor i världen. Ekot rapporterade i lördags att det enligt FN borde finnas 200 miljoner fler kvinnor idag sett till hur många flickor som föds. Men just eftersom de är födda flickor har de inte fått lika möjligheter att leva som sina manliga bröder.

Det här är den yttersta konsekvensen av könsförtycket. Patriarkalismen i sitt värsta uttyck. Kvinnor har helt enkelt inte samma rätt att leva.

Frågar vi Popova eller Abrahamsson så finns det säkert individuella förklaringar till varje flickas död. Frågar du mig så tolkar jag siffran 200 miljoner döda kvinnor annorlunda.

Ingen rättighet att sprida homofobi!

Jag tänkte riskera att vara lite besservissrig, också med risken av att göra bort mig då jag inte är jurist, och få klargöra varför människor som försvarar olagliga beteenden med grundlagsfästa rättigheter just nu är helt fel ute.

Det finns relativa och det finns absoluta rättigheter. En relativ rättighet kan inskränkas genom lag, en absolut kan aldrig inskränkas. Yttrandefriheten är relativ, religionsfriheten är absolut. Yttrandefriheten ger oss rättigheten att säga och sprida nästan hur galna budskap som helst. Men det finns några begränsningar som främst framgår av Brottsbalken: 8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800).

Detta innebär att om jag sprider ett budskap om att homosexuella är sämre människor än andra och därmed bör bekämpas så är detta inte okej.

Men religionsfriheten då? Den var ju absolut. Ja förvisso, men de begränsningar som finns för andra rättigheter gäller även då de utövas i religiösa sammanhang. Det är alltså inte okej att säga att homosexuella är persona non grata bara för att man gör det i kyrkan.

Så när människor hänvisar till yttrandefriheten eller religionsfriheten i fallet Åke Green, och menar att detta ger konservativa präster rätt att säga vad de vill, så är det faktiskt bullshit. Det man kan fråga sig, och som jag antar att målet är fokuserat kring, är huruvida budskapet var menat för spridning eller inte.

Men en gång för alla - Yttrandefriheten är inte absolut. Det är inte okej att säga och skriva vad som helst. Tänk om alla trångsynta människor kunde få in det i sina huvuden, så hade de iallafall inte behövt göra bort sig ännu mer.

Även om de, och säkert många av er som läser det här, tycker att det är jag som gör bort mig nu.

Upprörda hälsningar,

Gabriella

vi har hört det förut

har vi hört det här förut (fan jag kan inte länka från min jäkla mac, lägger den längst ner)? ingen som någon gång bevistat ett partiföreningsmöte, eller bara fikat med en könsblandad grupp vet att det alldeles för ofta är sant. män pratar och kvinnor lyssnar, och män håller monologer medan kvinnor ställer frågor. männen frågar inte, för de ville inte veta mer, säger dansken som utfört studien. vad synd? så vi ska alltså behöva sitta på alla dessa möten med alla dessa män som håller monologer hela livet? suck. vad ska man göra? och ni män, stämmer detta i era ögon? varför lyssnar ni inte lite mer då, och försöker intressera er för vad andra i omgivningen, män som kvinnor, har att säga?

http://deliveryc.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,723856,00.html

Finn ett fel...

Johan Sjölander har gjort en lista över de bästa blogginläggen under kongressen. Utan att förstöra läsningen så kan väl enkelt konstateras att Rebella rockar :-)

Berit Andnors arbete

Vi kommer att framöver regelbundet kolla med Berit Andnor hur det går med arbetet med att öka mäns uttag av föräldraförsäkringsdagar. Andnor verkar ju se mycket positivt på utsikten att få ett jämställt uttag med hjälp av arbetsmarknadsåtgärder. Därför ser vi med tillförsikt fram emot frukterna av hennes arbete.
Vi har just ställt en fråga på Andnors blogg - surfa in på länken nedan och se vad Andnor svarar.

Vi reser oss igen

Rebellorna har så som Fågel Fenix rest sig ur askan.
Igår var det aska som gällde. Förtvivlan, vanmakt och bitterhet. Några utav av oss träffades hemma hos mig och pratade av oss. Vi skrev taskiga listor, gjorde småsinta kommentarer om folks intellektuella kapacitet och fördjupade oss i vems fel det var. Det var skönt.

Nu är det dags att resa sig. Rebella reser sig igen, borstar av askan och står starkare än någonsin. Jag tror inte någon utav oss ger mycket för Marita Ulvskogs slutsats i sitt tal i dag: egentligen nådde vi enighet i föräldraförsäkringsfrågan. Nja, inte riktigt kanske. Men en fråga som för bara för fyra år sedan var helt död i partiet är idag så stark att den satte partistyrelsen i gungning. Det har hänt något, folk tänker annorlunda nu.

Därför presenterar Rebella idag sin vita lista; de som i debatten om individualisering av föräldraförsäkring förvånat oss genom positiva instatser vi inte väntat oss.
1. Stockholms arbetarekommun - visst visste vi vad de tyckte men att de skulle lägga ned sådant positivt och engagerat arbete!
2. Anna Sjödin - SSU:s ordförande, som förut för oss varit en osynlig figur, drog ett tungt lass och var strålande orädd i talarstolen.
3. Fackliga gubbar som är för individualiserad föräldraförsäkring - vad kan vi säga annat än att tårarna bränner.
4. Annika Billström - strax efter Göran Perssons självgoda uttalande om att regeringen skiter i kongressen så säger Annika till media att i det fall föräldraförsäkringsdelningen bifalls är det en självklar valfråga: något annat är otänkbart med en så stor reform! Uppstudsighet helt i Rebellas smak.
5. Nisha Besara- modigt att göra ett så tydligt arbete i debatten. Hennes chef var alldeles för tyst, men Nisha var förvånande stark.
6. Maria Augustsson - vi vet att vi har henne (och nummer ett på listan) att tacka för att beslutet inte blev värre än det blev. Tack.
7. Blekinge partidistrikt. Alla dem som smyghåller på fördomar om bönder kom på skam när Blekinge stack ut hakan och tog tydlig ställning i debatten.
8. Nalin Pekgul - vilket jobb hon lagt ner! Det hade vi inte väntat oss.

Vi har vänner. Våra åsikter vinner mark. Hoppet om ett feministiskt samhälle står starkt.

Rost och kärlek- hur var det nu?

Utan att överdriva kan konstateras att veckans studentinsatser inte varit så överväldigande. Allt är som vanligt medias fel: Hade de inte direktsänt från S-kongressen så hade jag läst mycket mer. Men, men- det är ju lätt att skylla sin egen bristande karaktär på andra...

Hur som helst.
Kongressen rör om i känslolivet. Hopp, ilska och frustration har präglat sinnesstämningen under veckan som gått. Det började hoppfullt med könsneutrala äktenskap, tydligt nej till pigavdrag och uppstudsiga kongressombud som gav styrelsen stryk.
Snart förbyttes hoppet till ilska och frustration. Ilska över ett parti som fortfarande är alldeles för konservativt i föräldraförsäkringsfrågan och en bufflig partiledare. Frustration över att inte kunna förändra.

Idag var det så dags för kongressens avslutande. Det är alltid något alldeles speciellt. Ätandes mina fiskpinnar lyssnade jag på avtackningar och partiledarens avslutningsanförande.
Avtackningar gör mig alltid rörd, männsikor som ska försöka säga några ord till tack kan göra det på ett så träffande och vackert sätt.
Sen kommer Perssons avslutning. Håret reser sig på armarna när han talar om hur vi måste göra allt för att få alla i jobb. Det är inte bara en slogan, det finns en vision. Vi kompromissar inte. Alla ska med- så enkelt är det.
Så sjunger kongressen unisont internationalen. Även alla dessa mil borta från Malmö så är känslan i magen densamma. Tillsammans kan vi. Vi fixar det här, och det vi gör är rätt.

Till syvende och sist så är jag hopplöst förälskad.
Visst saknar jag den feministiska analysen och visst finns det mycket att önska vad beträffar den interna demokratin.
Men att kärlek inte rostar sönder, det är jag övertygad om.

Dagen efter, men det finns hopp...

Någonstans känns det som om partistyrelsen ändå lyckades lura kongressen. När man läser Andnors uttalande "Nu kan föräldrarna med samma flexibilitet som tidigare själva fatta mer jämställda beslut. Det är ett tydligt nej till en ökad kvotering inom befintliga föräldrapenningmånader" så inser man att Andnor och Persson har fått precis som de ville.

Vad vi feminister fick var i alla fall en bra debatt, och en mängd bra argument för att fortsätta driva frågan. Om än möjligen något uppgivet ett par veckor framöver...

I dagens debatt sa Anna Sjödin att kongressen ibland fattar "något otydliga beslut" och hänvisade till gårdagen. Minnet av debatten, partistyrelsens agerande och beslutet kommer att leva kvar. Idag höll LO:s ordförande ett fantastiskt tal och fick kongressens hittills längsta stående ovation. Hon talar om ett arbetsliv för alla och hon talar om jämställdhet. Det finns hopp systrar!

/Gabriella

Renässans för Ny Demokrati

Jag har ofta undrat över vad Ian och Bert egentligen menade med Ny Demokrati. Vad är egentligen en "ny" demokrati? Ifråga om Ian och Bert verkar det bästa svaret ha varit: Ungefär samma demokrati som innan men de som inte är etniskt svenska sedan generationer tillbaka omfattas inte. En ganska tam version kan tyckas. Om det var anledningen till Ny Demokratis korta levnadstid kan säkert diskuteras. Men med ND:s död så försvann även "Ny Demokrati" från den politiska arenan.

Glädjande nog så är det mitt eget parti som äntligen lyfter frågan och ger den Nya Demokratin en politisk innebörd. För att gå grepp om den nya innebörden kan det vara bra att veta hur den gamla demokratin fungerar.
I den gamla demokratin samlas ett antal representanter till kongress för att besluta om politiska frågor. Sedan väljs representanter för att genomföra dessa politiska beslut. Det gör dessa representanter just som representanter för andra, själva håller de kanske inte riktigt med om alla besluten men de inser ändå att de är representanter för en större grupp människor. Detta sätter de ett värde på och genomför därmed i enlighet med vad den större massan tycker.

Denna form av demokrati är rätt gammal. Gammalt är ju per definition dåligt så en uppfräschning var verkligen på sin plats, ett nytänkande inom partiet har gjort premiär, med självaste partiordförande i spetsen.
I Perssons uppfräschade demokrati samlas ett antal ombud till kongress och diskuterar politiska frågor. Sedan väljs representanter att, märk nu skillnaden, genomföra dessa beslut om de själva håller med.
Heureka!

Hoppas verkligen att kulturkrocken mellan traditionalister och nytänkare inte är för stor därnere i Malmö.
Det kan ju säkert öppna för en del besvikelser när de som faktiskt trodde att de åkt som ombud för att fatta beslut om nya viktiga reformer, exempelvis föräldraförsäkringsfrågan, inser att de kunde ha stannat hemma.
Men, men- Malmö är enligt ryktet en trevlig stad. De kan säkert sysselsätta sig.

Kompromissen suger

men det hade kunna bli ännu mer pinsamt. Partistyrelsens ovilja att göra ett endaste litet dugg fick de i alla fall backa i från. De var tvugna att förflytta sig ett yttepyttigt steg för att gå oss och alla andra som ser det här som vår nu viktigaste jämställdhetsfråga till mötes. Det ska ni som varit där nere och jobbat verkligen vara stolta över.

Sedan måste vi återigen konstatera att föräldraförsäkringsutredningens förslag om en tredelning av 15 månader som helhet är dåligt. Det är ett steg fram och två steg tillbaka.

Vårt arbete i Unga S-kvinnor Rebella krävs mer än någonsin. Upp till kamp rebellor!

Snart är det över

Ja, många av er följer kanske kongressen via Aftonbladets direktbloggare. Men läget är att frågan om föräldraförsäkringen har skickats till redaktionsutskottet.

Det förslag som fanns (från delegationerna) var en skrivning i riktlinjerna om att vi skulle utveckla fler förslag bland annat baserade på föräldraförsäkringsutredningen och knyta en större del av försäkringen till respektive förälder. Sedan yrkade en hel del av de väldigt väldigt många talarna på ett bifall av länets förslag på tredelning. Men såväl motioner som förslag på ändring i riktlinjerna har nu skickats till redaktionsutskottet.

Jag tror inte man kan hoppas på några radikala förslag. Det verkar som att partistyrelsen kan tänka sig att knyta upp sig något mot utredningens förslag, vilket innebär en förlängning och en möjlighet för mammorna att vara hemma 10 månader, vilket vi i Rebella vänder oss mot. När förslaget kommer är oklart. Jag stannar ett tag i kväll men det kan säkert komma imorgon också.

Vad vi kan hoppas på är att redaktionsutskottets förslag förlorar mot tydligare skrivningar. Samtidigt vet jag inte vad jag ska tro när jag ändå läser om partiledarens uttalanden om att försäkringen inte kommer att kvoteras nästa mandatperiod och att kongressen inte styr regeringens arbete. Hm.... okej. På en mycket hög intellektuell nivå kan jag förstå att kongressen inte styr regeringen. Men kongressen styr partiet och det är partiet och inte regeringen som driver, och vinner, valrörelse!!!

Jag är nervös. Jag är jättenervös.

För om inte alltför länge fattar socialdemokraternas partikongress beslut om föräldraförsäkringen. Om den ska individualiseras och delas lika mellan föräldrarna, om den ska tredelas med en del vikt åt vardera förälder eller om den helt enkelt ska fortsätta på samma spår som idag.

Jag har försökt följa debatten så gott det har gått. Först via svt24, till dom slutade sända 18.00 och sedan via telefonrapporter från en vän som får webbTV att fungera bättre än på min dator.

Många har sagt väldigt bra saker... Jag blir fånigt glad när äldre män (gubbar) går upp och hetsigt argumenterar för en individualisering av föräldraförsäkringen för att vi måste få ett jämställt samhälle. Det är himla kul att få alla sina fördomar emotsagda! Men människor har också varit uppe i talarstolen och sagt sådant som att vi inte kan "tvinga" män att vara med sina barn, att det inte alltid "passar" att dela föräldraförsäkringen, och att föräldrarna därför "själva måste få välja".

Vi är ett feministiskt parti. Så står det i alla fall i partiproggrammet som det beslutades om på förra partikongressen. Därför tycker jag det är sorgligt att det inte är fullkomligt självklart för vårt parti att ställa sig för det som troligtvis är den viktigaste jämställdhetsreformen som kan göras just nu. Att det finns uppfattningar om att män som valt att skaffa barn överhuvudtaget kan uppleva det som ett tvång att spendera tid med, och ta hand om, dessa. Att det är okej att välja bort delar av sitt föräldraskap för att det inte passar. Och att man inte tycker att ett system som kategoriskt diskriminerar halva befolkningen bör ändras på.

Men kanske är vårt parti inte bara feministiskt i ord, utan också i handling, och kommer ställa sig bakom en ökad individualisering av föräldraförsäkringen. Kanske är det så att den största delen av vårt parti är feminister, precis som jag, och delar min världsbild i även denna fråga, precis som de gör i frågor om arbetsrätt, skolan eller något annat.

Jag är inte helt säker på vad jag tror, men jag kommer sitta här hemma och hoppas så att jag nästan spricker!!

Stor kram till alla duktiga rebellor på kongressen...

Gastkramande timmar

Jag är nervös. Och nästan gråtfärdig. Inser att det inte riktigt är korrekt att lägga själ och hjärta i ett beslut på det här sättet. Jag tror det återigen handlar om en naivitet. En önskan om att socialdemokraterna skulle gå i bräschen för att skapa ett jämställt och jämlikt samhälle. En önskan om att jag är med i ett parti som ser hur orättvist samhället ser ut idag där kvinnor tar huvudansvaret för hemmet, där männen får huvudansvaret för det offentliga samhället och där barnen får förebilder som reproducerar en syn på könen som härstammar från mycket förr i tiden. Jag önskar att mitt parti, världens bästa parti som en partivän brukar säga, verkligen ville göra allt för att förändra detta.

Världens bästa parti verkar vilja detta, iallafall säger man så, men man vill kämpa för att orättvisorna försvinner PÅ SIKT. Varför ska vi vänta tills på sikt? Varför kan vi inte se att förhoppningen om att papporna skulle inse att de har rätt till minst ett halvt års ledighet med sina barn inte når fram. Det här behöver ändras NU. Vi kommer inte att få ett jämställt samhälle bara för att vi fattar det här beslutet. Men vi kommer att komma så mycket närmre.

Läget? Som Josefin skrev så verkar inte partistyrelsen vika sig en tum. SSU har kallat till möte med delegationerna för att försöka nå en kompromiss. Över 50 talare har satt upp sig på talarlistan. Rebella och Avantegarde delar ut flygblad om tio minuter när lunchen är slut (de är upphittade och vi har också tryckt fler). Och vi hoppas. Vi hoppas på glädjetårar ikväll. Inte tvärtom.

Avslutningsvis, Rebellas motion om att barnavårdscentral ska kallas föräldracentral lyftes både av Stockholmsdelegationen och av Västernorrlands partidistrikt. Men föredragande menar att även om man stödjer intentionen så heter det vård/familj/hälso -central eller andra olika saker runt om i landet och man ville inte ta något centralt beslut. Kongressen avslog motionen. Motionen om genusvetenskap i alla utbildningar togs inte upp. Jag tror att den ansågs vara besvarad och Stockholmsdelegationen hade troligen föga förväntningar på att den skulle gå igenom.

Kolla gärna aip.nu och läs om pappanätverket bland annat!

KRAM på er, det känns bra att veta att ni sitter där i huvudstaden och iaf har lite samma känsla som jag just nu!