tisdag, september 20, 2005

Huvudlöst polemiserande om prostitution!

Har länge haft ett lite gott öga till Manne Forssberg, efter att ha läst hans bok Kukbruk, och blivit förtrjust. Vissa av mina klokare vänner har hela tiden hävdat att han är en bluff, men jag har en tendens att gå på de där velourmännen, vilket kan ge hårda uppvaknanden ibland. Nu har han i alla fall skirvit tre debattartiklar i Expressen där han gör upp med den "socialdemokratiska statfeminismen". Elakt och verbalt anklagar han oss för att vara "akademikerkvinnor bosatta på Södermalm eller Österlen, med Gudrun Sjödénkläder och gotländskt silversmide runt halsen" (eller de som har definitionsprivilegiet. Dit kan vi nog tyvärr inte räkna oss...Och jag får bara två rätt, så jag har nog inget definitionsprivilegium alls...).

I de första två artiklarna behandlas "sexualiseringen av det offentliga rummet", och porren. Jag tycker nog faktiskt också att regeringskansliet måste lägga ner det där nu, det börjar mest bli pinsamt. DÄremot är jag inte riktigt säker på att sexualiseringen inte är ett problem. jag tycker i alla fall att den förtjänar att diskuteras vidare. Och jag tycker definitivt att Manne gör det för lätt för sig när han skriver att "Äkta feminister bejakar porren". Äkta feminister bejakar sex, men mellan jämställda parter. Sen om det sker i missionären eller inte, som han lite raljerande skriver, det lägger jag mig faktiskt inte i.

"Många missar att porr är filmade fantasier som speglar det samhället vi lever i." skriver Manne. Ja, och detta samhälle är inte jämställt. Hur kan du då hävda att den inte speglar det förtryck som finns i samhället (jag sa inte att den automatiskt gör det, men anför gärna lite bevis för motsatsen, eller som någon sagt tidigare på denna blog - kom med lite ordentliga Dworkin-argument istället om hur män kommunicerar med män genom kvinnors kroppar i porr - (eller bemöt hennes argument i ditt fall))

I övrigt håller jag fullständigt med om att killar sexualitet bör problematiseras mer, och att män inte ska ses som maskiner som bara vill knulla jämt. Och att kvinnor ges en för snäv sexualitet. Jag är dock mycket skeptisk till att mer porr skulle vara rätt väg att gå för att berätta för unga tjejer att det är ok att vara kåt.

Men det är den tredje i raden av artiklarna som gör mig urförbannad! Under rubriken "Sluta förfölj prostituerade" kommer en lång svada om hur dålid den svenska sexköpslagen är. Det finns det olika åsikter om, och jag tror verkligen inte man ska avfärda den rakt av. Till exempel intervjuade en vän till mig i våras en ansvarig på polisens prostitutionsrotel (eller vad det nu kan heta - men de som jobbar med frågorna) som sade att man i Oslo har runt 10 000 fall av trafficking varje år, medan Stockholm har ca 500. Det finns helt enkelt en mindre marknad här, resonerade han.

Det finns siffror som kan stödja både Mannes och min position här, men att som han gör totalt dissa sexköplagen tycker jag är urkorkat. Dessutom är det knappast så att det är de prostituerade som förföljs. Det är nämligen inte förbjudet att sälja sex, utan att köpa. För ett praktexempel på moralism i modern tid tycker jag att Manne Forssberg ska besöka Frankrike, där man så sent som 2003 förbjöd prostituerade att sälja sex, och därtill att klä sig utmanande (svårdefinierat? inte för monsiuer Sakozy som var inrikesminister vid tillfället). Vad den svenska lagen gör är att definiera torskarna som problemet. Det är inte ok att köpa en annan persons kropp för sexuellt bruk. Så enkelt är det. Den svenska sexköpslagen är unik, radikal, och visst fasen ska Jens Orback exportera den!

Manne berättar även att "det är svårt att definiera vad som är ett fritt val". Men sedan säger han ett flertal gånger att de kvinnor som prostituerar sig gör detta för att de vill det. På samma sätt som han inte kan bevisa det, kan jag inte bevisa att de inte vill det. Men jag vill gärna att han svarar på varför det i så fall är så ytterst få vlutbildade kvinnor och män ur överklassen som "väljer" att sälja lite sex, och istället är de kvinnor och män som står längst ner på den samhälleliga stegen som gör detta yrkesval.

Många obesvarade frågor, Manne. Skriv en bok till istället för tedentiösa debattartiklar i Expressen. Det var du bra mycket bättre på!

måndag, september 19, 2005

Vill män ha jämställdhet?

Hetaste diskussionen just nu verkar vara jämställdhetens och feminismens vara eller icke-vara. Jag har under helgens festligheter gång på gång hamnat i försvarsposition. Jag har försvarat allt från individuell föräldraförsäkring till feminism till Feministiskt initiativ och Tina Rosenberg. Framförallt har detta skett i diskussioner med män.

Det är helt uppenbart att jämställdhet mer och mer framställt som något radikalt, och framförallt som något vi kan välja eller inte välja. Inte som något vi alla har ett intresse av att sträva mot. Vatten på min kvarn om mäns ointresse får jag av den hedervärda tidningen Aftonbladets statistiskt säkerställda undersökning (nåja, jag vet...) om viktigaste valfrågorna uppdelat på kön.

http://www.aftonbladet.se/vss/val2006/story/0,2789,699945,00.html


Lägre bensinskatt och högre krav på livsmedelns kvalitet är mycket viktigare än lika lön för lika arbete. Så vet vi det.

Men jag kanske ska vara glad över att grabbarna i alla fall sätter sin fot i livsmedelsaffären.

/Gabriella

torsdag, september 15, 2005

Ett steg fram och två steg tillbaka

Nu har äntligen föräldraförsäkringsutredningen kommit med sina förslag. Det känns verkligen som en kalldusch, även om det mesta var känt sedan tidigare. Visst är det fint med fler pappamånader men när de införs genom en förlängning blir det ingen som helst skillnad. Det är snarare ett bakslag för jämställdheten när föräldraförsäkringen blir mer och mer lik ett vårdnadsbidrag.

Vi i Unga s-kvinnor Rebella har flera gånger slagit fast att en förlängning är en helt felaktig prioritering. Höjning till 90 procent och höjda tak är betydligt viktigare. När detta är gjort finns det också flera andra åtgärder som känns mer angelägna en dyr förlängning. Satsningar på förskolan är ett område som vi hellre lägger pengarna på.

Den stora missen är dock att föräldraskapet fortfarande ses som något kollektivt och överskrivningsbart. Barn har rätt till en nära relation med båda sina föräldrar. Det kräver ett individuellt föräldraansvar och en individuell föräldraförsäkring.

måndag, september 12, 2005

Arbetsrätten inte alltid av godo, eller?

Anna Thoursie, sekreterare i regeringens föräldraförsäkringsutredning, kritiserar idag på DN-debatt utredningens förslag till hur föräldraförsäkringen ska fördelas.
Thoursie vill ha en betydligt större kvotering av försäkringen och helst en total kvotering - det vill säga ett lika uttag mellan mammor och pappor.
Det som jag ser som en framförallt viktig poäng av Anna är att hon inte ser förstärkning av arbetsrätten som en självklar jämställdhetsåtgärd. Denna förstärkning (jag utgår från att hon framförallt menar lagfstiftning om rätten till heltid) kan istället bli kvinnor till ytterligare nackdel på arbetsmarknaden.
Thoursies resonemang bygger på att arbetsgivare är rationella och inte gillar frånvaro från arbetet. Det skeva uttaget av föräldraförsäkringen gör att kvinnor i fertil ålder är en riskgrupp för alla arbetsgivare. Om kvinnor dessutom får ett starkare anställningsskydd kommer deras riskfaktor i arbetsgivarens ögon att öka.
Detta resonemang är en kritik av de som hävdar att vi måste prioritera en stärkning av kvinnors position på arbetsmarknaden innan vi förändrar föräldraförsäkringen.
Om Annas tes stämmer så är snarare ett jämnt uttag av föräldraförsäkringen en nyckel för att kunna stärka kvinnors position- motsatt väg blir istället en ytterligare försvagning.

fredag, september 09, 2005

Högerregering med feminstisk inriktning? Knappast, Schyman..

Gudrun Schyman skriver på torsdagens DN-debatt att hon hellre ser en högerregering med feministisk politik än en vänsterregering förutan. Med denna retorik försöker Schyman sudda bort sin egen och FI:s vänsterstämpel.
Jag ser FI som ett bra komplement i svensk politik. Det saknas helt klart en feministisk analys på den politiska dagordningen som FI med sin blotta existens kan provocera fram, men med Schymans naiva inställning till högern och feminsimen blir jag mycket mera tveksam.
FI:s feministiska analys är i sig en vänsteranalys, om man tittar på några av FI:s "paradkrav" och sätter de i relation till de borgerliga partierna så bevisas den tesen med lätthet.

6-timmars arbetsdag:
Moderaterna, som av tradition reagerar ryggradsmässigt mot förstärkningar av de arbetsrättsliga lagarna, har länge drivit frågan om "större flexibilitet" i arbetstidslagen. Att reglera arbetstiden ännu hårdare kommer moderaterna aldrig att gå med på.

Kvotera föräldraförsäkringen:
Inget av de borgerliga partierna kommer att köpa detta krav. Kd vill ha vårdnadsbidrag istället, Moderater vill ha en blandning av befintlig försäkring, dock kraftigt förkortad och med sämre ersättning, och vårdnadsbidrag.

Skrota äktenskapslagstiftningen:
Fp borde rent ideologiskt vara villiga till en sådan reform. Men å andra sidan kommer Kd och de mer konservativt sinnade moderaterna att sparka bakut. Familjen är den grundläggande enheten för den konservativa ideologin- om Fp medverkar till en skrotning av äktenskapslagen så har de slagit en oförlåtlig split i den borgerliga alliansen, förmodligen inser de själva hur otaktiskt det vore.

Ovanstående pekar på orimligheten i Schymans resonemang om en feministiskt inriktad högerregering. Ingen av FI:s paradfrågor kommer att få gehör i ett borgerligt sammanhang. Att ens tro att det skulle vara möjligt med en högerregering med FI som vågmästare är befängt.
Gudrun Schyman borde veta bättre än så. Hon borde också veta att en högerregering inte kommer att minska patriarkatets makt- snarare kommer kvinnors ekonomiska, sociala och kulturella underordning att bli ännu större med en borgerlig regering.

Gubbigt - eller bara överspänt?

Jag intervjuade en man häromdagen. 45-50-årsåldern om jag får gissa. Ganska trevlig. Här är ett litet utdrag.
Han: Vilka bra frågor du ställde nu, tyckte jag.
Hanna: Vad trevligt.
Han: Har du jobbat länge på [tidningen]?
Hanna: (skrattar) Nej, det är min tredje vecka.
Han: Jag tänkte nog det[!!] Men jag tycker i alla fall att du har varit väldigt duktig (sic) med det här jobbet.

Que? Vad betyder detta? Jag tror faktiskt att han tyckte att jag ställde några bra frågor - även om ganska många var av karaktären "jag förstår inte det här konstiga begreppet, men betyder det att..."
Kan det alltså vara så att: nyare journalister ställer dummare frågor, vilket han tyckte var bra, och andra bara låtsas som om de förstår eftersom de inte orkar? Först tänkte jag så. Men ordet duktig känns otroligt nedlåtande, och klapp-på-huvudet-från-den-kunnige-experten. Hade han sagt det till en kaxig kille i min ålder? Eller? är jag bara överkänslig?

Perspektiv på Generaldirektörer

Diskussionen om utnämningen av generaldirektörer är återigen het. Men som vanligt har medierna så bråttom om att få bästa bilden på Persson - gärna en där han framstår som enväldig härskare - att de glömmer mer kvalificerade analyser, ur exempelvis ett jämställdhetsperspektiv.

Bollen är i luften och smashen hade varit enkel. Men ingenstans ser jag någon som tagit tillfället i akt att påpeka att regeringen 1995 satte som mål att könssammansättningen i gruppen generaldirektörer ska vara 50-50. Och med tanke på att det i dag är ungefär en tredjedel av generaldirektörerna som är kvinnor så borde varje ny utnämning vara en kvinna om målet ska uppnås.

Men icke sa nicke. Patriarkatet härskar vidare.

onsdag, september 07, 2005

Hirsi Ali och hedersvåld

Det har visserligen gått en vecka, men nu har även jag hunnit läsa lite om den holländske liberala politikern Ayaan Hirsi Ali, som varit på besök i Sverige för att ta emot folkpartiets demokratipris. Hirsi Ali är intressant på flera sätt. Läs Marcus Haraldssons utmärkta intervju med henne i SvD här och läs en ganska klok Expressenledare (som dock kommer till fel slutsats) här.
Med tanke på att Rebella under våren och hösten studerar hedersvåld, tycker jag att det finns flera intressanta reflektioner att göra om detta.
I Expressen har folkpartiets Nyamko Sabuni skrivit att religiösa friskolor borde förbjudas, bland annat för att de riskerar att bli den "naturliga rekryteringsbasen för framtida självmordsbombare". Hon driver även ett slöjförbud för flickor under 15 år.
Expressens ledare tar upp detta och varnar folkpartiet för att göra som sina systerpartier i Holland och Danmark, som står för vad de kallar en "sluta dalta med islam"-liberalism. Deras slutsatser är att


>>Sverige bör självfallet även i fortsättningen ha plats för religiösa friskolor, slöjor och andra religiösa uttryck som inte går ut över någon annans rihet. Däremot bör staten skydda och stå upp för dem som önskar bryta sig ur en gemenskap och visa nolltolerans mot hot eller våld mot sådana personer.Där någonstans bör toleransens gräns dras mot intoleransen.<<


Detta diskuterade vi en hel del under Rebellas studiehelg för två veckor sedan, då vi tillbringade två dagar på Rösjön och bland annat hade inbjudna gäster som diskuterade hedersvåld med oss. Något av det viktigaste att fokusera på, ansåg vi, är att hjälpa även de flickor som inte har till exempel Fadime Sahindals mod att göra uppror mot sina förtryckande släktingar. De som finner sig i att bli kontrollerade och som inte har möjlighet att bryta sig loss. Här var en mycket viktig poäng att segregation och utanförskap gör livet svårare både för flickorna och för deras manliga släktingar, som i brist på annat att kontrollera, väljer att utöva sin makt över de han kan. Därför blir min självklara slutsats att religiösa friskolor inte bör tillåtas. Sverige måste erbjuda en religiöst neutral undervisning - det är en rättighet för alla barn, och handlar inte om tolerans eller intolerans. (Därmed inte sagt att eleverna ska vara religiöst neutrala, som vissa i den urkorkade franska slöjdebatten. Jag vill inte förespråka något slöjförbud.) Detta är en viktig åtgärd för att häva segregationen - det finns naturligtvis fler, som vi är i trängande behov av.

Vi diskuterade också livligt under vår helg den debatt som blossade upp i samband med att Rahmi Sahindal mördade sin dotter Fadime, om huruvida orsakerna till brottet står att finna i den kurdiska kulturen (eller i någon mellanösternsk/islamsk kultur, som inte är kalrt definierad). I den här debatten händer det att man bli anklagad för att vara rasist om man hävdar att kultur har något med saken att göra. Vi diskuterade om det kunde vara värt att bli kallad rasist för att gå ut och hjälpa de tjejer som behöver vårt och samhällets stöd i sin frigörelsekamp från förtryckande familjerelationer.

Jag tycker inte att man ska behöva bli kallad rasist om man säger att kurdisk kultur har något att göra med brott som mordet på Fadime eller Pela Atroshi. Jag tycker att man på ett sakligt sätt kan argumentera för att det finns inslag i deras fäders kultur som gör att deras typ av kvinnoförtryck ser annorlunda ut än det gängse svenska. (Och jag tycker inte man ska använda uttrycket "flickor i patriarkala familjer" för att beskriva de vi är ute efter att hjälpa. Som om det fanns så mycket annat än patriarkala familjer i världen - med vissa undantag, säkerligen, men det är nog norm här i Sverige med.)

Vissa karakteristika finns för vad man kallar hedersvåld. Det begås av en närstående man, dock inte alltid en partner - som väl är det vanligaste, när kvinnor i Sverige misshandlas till döds - utan snarare av pappa, bror, kusin, farbror eller farfar. Inte sällan är det fler män i släkten som deltar i planerna, och det ger poäng i den manliga gemenskapen att genomföra brottet (väldigt sällan skulle en svensk man få cred för att han slår sin fru). Däremot är det överallt fråga om att kontrollera kvinnor, och där kvinnans sexualitet blir något som angår fler än henne själv. Jag tycker inte att man ska behöva bli kallad rasist för att ha påpekat att det finns kulturella skillnader i kvinnoförtrycket.

Däremot, får jag svårt för Ayaan Hirsi Ali - med all respekt för vad hon blivit utsatt för när hon blivit tvångsbortgift och så vidare - när hon säger att "muslimska samhällen är mentalt och materiellt efterblivna och att samhällen i väst visar den muslimska kulturen alltför stor respekt." Det tycker jag är att spela på främlingsfientlighet - om inte att öppet kasta sig i dess famn - och säga att alla problem finns i kulturen i mellanöstern, medan i västerlandet är allt bara fint. Så är det inte - även om jag tycker att det vore att förringa minst hundra års kvinnokamp om vi inte sa att vi trots allt har kommit längre i norra Europa, och på många punkter kan kalla oss världens mest jämställda. Att hon hotas till livet av islamister ger henne faktiskt inte rätt att på detta sätt dra hela den muslimska kulturen över en kam. Fast jag tycker att det finns en poäng i Sandra Raymans kolumn i DN som slår fast att det som är bra med Hirsi Ali är att hennes fokus alltid är på kvinnorna. Det ska det vara. Fast jag tycker inte att det är stringent och klokt, som Rayman hävdar, att säga sådana saker om islam. Det går att förstå om det är upprördhet, men det bör inte gälla som genomtänkt analys.

Fokus på kvinnorna - där får hon rätt. Kultur en del - men stigmatisera därmed inte alla. Men detta jämställdhetsproblem behöver speciella resurser, och på något sätt måste man också komma åt de flickor som inte hamnar hos polis eller socialtjänst. Jag tror att de bland annat stavas slopade religiösa friskolor, och att bygga bort segregationen. Jag tror också att vi måste ha en mångkulturell feminism, som ser till både vad vi alla har gemensamt, och till det som skiljer de olika förtrycken åt. Vad gör socialdemokraterna i denna fråga? Rebella undrar och funderar vidare under hösten.

ps. de flesta åsikter i det här inlägget är mina, och inte nödvändigtvis klubbens. ds

söndag, september 04, 2005

Bara en kort kommentar: inte mycket diskussioner om jämställdhet! Det bekräftar bara det vi redan vet, Rebella behövs mer än någonsin. Det enda jag hörde om familjepolitik (som det så fint heter) var Göran Hägglund som tjatade om att föräldrar ska få bestämma själva. Och vi vet ju att det inte innebär någon individualiserad föräldraförsäkring...

Hoppas verkligen att det blir mer diskussioner om mäns våld mot kvinnor, kvinnors ohälsa och andra frågor som måste lyftas.

fredag, september 02, 2005

Man kan tydligen göra heteromän till bögar...

Det påstår iallafall Anna Ekelund i sin kolumn i Aftonbladet. Egentligen borde jag inte ge hennes sjuka åsikter något som helst utrymme, men jag måste som en förklaring till min enorma ilska. Citaten nedan kommer alltså från Anna Ekelund.

"Jag tror att kvinnor alltför ofta överskattar sig själva. De gnäller om att de är underställda mannen, men är i hemlighet övertygade om att de är överlägsna."
Varför skulle kvinnor kalla sig underlägsna, om vi inte ansåg att vi är det? Vad har vi kvinnor att vinna på det? Sanningen är den att vi är underlägsna männen. Männen har övertaget, i hela samhället. Och kvinnor gnäller inte. Vi hävdar vår rätt till jämställdhet mellan könen.

"När en våldtagen kvinna ifrågasätts i rätten blir det ramaskri. Ett par svarta stringtrosor ska inte ha någon betydelse i ett våldtäktsmål. Men glöm inte att män har dömts för våldtäkt när det inte funnits andra bevis än att de haft vit makt-musik i skivsamlingen, eller ägt pornografi."
Ja, vad säger man. Osmakligt och arrogant är kanske två adjektiv som man skulle kunna klä citatet i. Utsatta kvinnor i alla åldrar hävdar sin rätt till sin sexulitet, rätt till sin egen kropp. Och Anna Ekelund förlöjligar dem. Klart att rättsamhället ska vara rättvist, men det är det inte. Männen får fördelar i fall som rör sexualövergrepp. Kvinnor får försvara sig, fast de är de som åtalar. Att jag som tjej druckit ett glas vin blir till min nackdel, även om mannen lurat på mig i mörkret.

Det här är bara två citat ur hennes kolumn. Behöver du elda under din vrede syster, då är det bara att hämta bränsle i resten av Anna Ekelunds text.

Anna Ekelund går sina egna, och framförallt manssamhällets, ärenden genom sin kolumn. Hon talar inte om någon majoritet i samhället, hon talar för den majoritet som kanske ruffat åt sig makten, och nu är livrädd för att förlora den till ett jämställt samhälle.

Jag undrar om mina bögvänner blivit homosexuella på grund av mig, jag undrar också över om det är jag som ber män att förnedra mig på krogen.

Jag funderar över om mina åsikter egentligen är bara gnäll, och tänker att jag nog borde sluta engagera mig politiskt. Då skulle Anna Ekelund får som hon vill. Männen behåller sin makt, kvinnor får fortsätta att vara kuuvade.

Alltså vägrar jag. Istället fortsätter jag kämpa, med ännu mer ilska och glöd. Ha!