Världens mest radikalfeministiska parti

kan man i alla fall inte anklaga SAP för att vara.

Igår fick vi veta att partistyrelsen säger nej till att gå mot en mer ökad individualisering av föräldraförsäkringen. Att en helt individualiserad försäkring inte är aktuellt har den naiva jämställdhetskämpen tidigt fått inse.

Jag hoppas att partistyrelsen förväntar sig ett nederlag i den här frågan på kongressen i höst. Annars vet jag inte vad jag ska tro. Hur tror de att det känns för alla oss kvinnor och män, mer kvinnor än män, unga som gamla, mer unga än gamla som har sett detta som den nästa stora jämställdhetsreformen. Hur ska man kunna vara aktiv i ett parti som uppenbarligen tycker det är okej att staten subventionerar ett fortsatt icke jämställt förhållande mellan könen?

S och vårdnadsbidrag

Idag på DN debatt skriver Ylva Johansson om de satsningar som sker i budgeten vad gäller äldreomsorgen. Bland annat presenteras satsning på kompetenshöjning hos personalen, vilket naturligtvis är jättebra.
Däremot är jag tveksam inför den fyrdubbling av pengar som ska läggas till "vård av anhörig". Det är ingen nyhet att kvinnor idag tar större ansvar för det obetalda arbetet. I detta arbete nämner vi sällan vården av anhöriga. Kvinnor tar inte bara ett större ansvar för det gemensamma hemmet och barnen, utan även för vården av de egna föräldrarna OCH svärförldrarna.
Detta faktum är ett stort problem för jämställdheten.
Men - är lösningen verkligen att ge mer pengar till de som vårdar anhöriga? Är det inte till en bättre, och mer generös, hemtjänst som dessa pengar borde gå?
Att ge ett ekonomiskt stöd till de som vårdar förändrar ju inte på något sätt grundproblemet, utan ter sig snarare som de förslag om vårdnadsbidrag som socialdemokratin annars motarbetar när de kommer från annat håll.
Det sägs att alla regeringens förslag ska genomgå en könsanalys - har det verkligen gjorts i det här förslaget?

FIasko? Knappast

Ja Ebba Witt-Brattström har lämnat FI:s styrelse. Och det kanske var synd. Men att kalla utvecklingen i partiet för fiasko som vissa kvällstidningar väljer att göra tycker jag är otroligt arrogant. Det är lätt att som medlem i ett folkrörelseparti med hundraårig historia ifrågasätta deras trovärdighet utifrån det faktum att de ännu inte presenterat speciellt mycket konkret politik. Men det kommer kanske? Varför inte uppmuntra nya partier och glädjas över att den politiska debatten breddas. Precis som det är härligt med en borgerlighet som äntligen försöker diskutera praktiskt politik så är det väl en utmaning för socialdemokraterna att få diskutera feminism och jämställdhetsfrågor.

Ursula Berge en bra och insiktsfull debattartikel i dagens Aftonblad. Hon har helt rätt i att de etablerade partierna måste ta kvinnor på allvar, kvinnor har som bekant också rösträtt. Därför hoppas jag också att hon har fel när hon är rädd för att FI nu har sjabblat bort jämställdhetsfrågan som en av de viktigaste för den kommande valrörelsen.

Bildförsök

den här fina bilden tog den otroligt trevlige Urban Lindstedt på oss på 1a maj! tack Årstasossarna!

moderat veta-hut-feminism?

Kristina Axén-Olin vill kastrera våldtäktsmän, står det i dagens DN. Och så får man höra att man är extremfeminist. Det här skulle jag aldrig nånsin säga, även om jag kan komma med nog så kreativa förslag på hur man i övrigt bör förändra våldtäktslagstiftningen och framför allt kanske tillämpningen. Men det här var ovanligt okonstruktivt, eftersom huruvida man lyckas med behandlingen eller inte är ovanligt beroende av personens motivation. Det lär nog inte hindra många våldtäkter, utan är nog bara ett vanligt symptom på moderaternas veta-hut-politik. Men det mest intressanta blir nog ändå reaktionerna. Jag undrar nämligen om det får till effekt att folk tror att feminister vill införa såna åtgärder? Jag vill inte klumpas ihop med Axén-Olin i något fall, men jag skulle tycka att det var intressant om man genom hennes utspel drog paralleller till "feminister" i allmänhet. Jag tror nämligen inte att man kommer att göra det, och det är väl ok, men då kanske man borde tänka sig för lite även när andra uttalanden florerar i media, som genast får klang av att är man feminist, så tycker man på detta galna sätt.

Vi som inte vill ha en borgerlig regering

har nu startat bloggen motallians - eftersom den borgerliga alliansen får för lite mothugg och för mycket plats i medierna. Är man feminist finns det många skäl till att en borgerlig regering vore katastrof. Vi säger nej till Maud Olofssons syn på feminismen och till Göran Hägglund som familjeminister. På motallians kommer ett gäng vänsterbloggare att kritiskt granska borgerlighetens utspel fram till valet 2006. Här finns argumenten som syns för lite - varför högern inte bör få regera nästa mandatperiod heller.

Det kvinnliga motståndet

Anna funderade kring manliga feminister. Jag undrar varför många kvinnor i min omgivning är så otroligt fientligt inställda mot kvinnorörelsen. Jag skulle vilja förstå varför andra kvinnor är så upprörda, irriterade och stör sig så otroligt på den feministiska rörelsen.

Naturligt vore det med ett motstånd från män. Eller i alla fall lättare att förstå.

Är det så enkelt som att de har ett annat politiskt ideal? Eller är det så att de känner att ”kvinnorörelsen” har gått ifrån dem. Dessa kvinnor var en gång en del av 68-rörelsen och brände sina bh:ar men nu känner det att diskussionen utvecklas för snabbt och för lång. Eller är det så att många kvinnor känner att de delar den feministiska analysen och att de också bär på en avsky mot mansvärlden. Men för dem är detta så tabu och utanför det politiskt korrekta så istället förnekar man och förlöjligar?

Jag inser att detta har en koppling till tankarna kring "elitfeminism". Jag tror att det i min fråga också ligger en besvikelse. Jag är ledsen över att kvinnor ska racka ner på andra kvinnor som försöker driva kvinnorörelsen framåt. De rackar ner på ett sätt som de inte gör på män som är radikala i andra frågor. Det finns en ton i diskussionerna och en inställning som så perfekt passar in i den patriarkala ordningen och det är väl egentligen det som gör mig frustrerad.

den manliga feministens vara eller ickevara

Vill dela med mig något jag tänkt mycket på. Den manlige feministen. Finns han eller är han bara en undanmanöver? Lite tillspetsat kanske men faktum är ändå att många är de unga radikala killar runt omkring mig (både inom och utanför den socialdemokratiska rörelsen) som säger sig vara feminister men sannerligen inte agerar feministiskt. Det förefaller som om de tycker att de inte behöver förklara eller motivera sitt agerande eller tyckande ur ett feministiskt perspektiv så fort de sagt de sagt de förlösande orden: jag är feminist jag med. Att kalla sig feminist har liksom blivit ett frikort ur de misstänktas skara.
Jag vet att jag inte är ensam om dessa observationer utan många av mina medsystrar berättar samma sak. Det är inte utan att jag undrar om det inte är dags att vi inser att även kvinnans frigörelse är hennes egen. Visst är det bra och kanske nödvändigt om kloka män vill hjälpa till men när det kommer till kritan måste vi lita till oss själva. Helt enkelt inse att det råder en intressekonflikt: om kvinnor uppnår jämlikhet och frigörelse så förlorar män på det.

aborter för alla?

just nu skriver jag en grej om att några landsting har utfört aborter på utländska kvinnor, som civil olydnad. vad tycker ni om det? en s-riksdagsledamot från Värnamo, Carina Hägg, verkar driva frågan och jag ska prata med henne.
borde det
- vara tillåtet för sådana som är i Sverige illegalt att få abort? (de har bara rätt till akutvård idag, och det kan man ju för den delen tycka en del om)
- för turister?
- inom EU har vi väl lika rätt till vård, så borde inte kvinnor från Portugal och Polen få komma hit och göra aborter? men kostar det en massa pengar då?

då kan man ju tycka att det borde vara gratis eftersom vi vill hjälpa dessa stackare som råkat födas i ett för katolskt land. men kanske man ska ha viss respekt för demokratiskt fattade beslut, även om man inte håller med ;) ?? eller?

vad tycker ni? och vem var det som sa att ssu tyckte nåt om detta förra veckan?

kvoterandets vara eller inte vara

På mötet igår stod kvotering på dagordningen. Som diskussionsämne. Tänkte jag skulle sammanfatta lite kort för er som inte var med. Tror att vi var ganska överens om att kvotering är ett medel och inte ett mål i sig. Det är till för att rätta till orättvisor som finns idag, då män kvoteras in enbart på grund av att de är män. Vi var också överens om att det är bra med kvinnliga förebilder, och att det därför i sig är viktigt att ha många kvinnor i ledande positioner. Att det skulle finnas några specifika kvinnliga egenskaper som gör att kvinnor bör kvoteras in, tror vi inte, däremot kvinnliga erfarenheter eftersom samhället ser ut som det gör. Några problem som vi såg med kvotering:
- I och med att män har rätt till 50% av platserna på tex en lista så jämför man aldrig män och kvinnors kompetens. Istället konkurrerar kvinnor med varandra. Här diskuterade vi hur det funkar i vänsterpartiet (i alla fall i vissa klubbar), där det inte står något om 50/50 i en styrelse, utan där det viktiga istället är att det finns minst 50% kvinnor, eftersom det är för att hjälpa den underordnade gruppen som regeln över huvud taget kom till. Olika funderingar på detta?
- Ett annat problem är etnisk kvotering, vilket visserligen är en annan sak, men som är en fråga som ofta kommer upp i samband med detta. VIlka grupper ska kvoteras? På vilka grunder? Är det samma sak som är problemet? (När det gäller kvinnor tycker man inte att de är lika kompetenta som män, men det är väl inte grejen med invandrare, där är det väl snarare fördomar (min tanke, inte mötets))
- sen funderade vi också på om man ska kvotera kvinnor eller feminister. Är det så viktigt att ha kvinnor på ledande poster i förebildssyfte att man inte vill ha en feministisk man där?? Kan man lite på att feministiska män gör ett bättre jobb för att häva kvinnors underordning, än att ha en kvinna på platsen. Svåra gränsdragningar. Och jag är tvungen att säga att jag aldrig skulle rösta på moderaterna, även om de hade en hel regerign bestående av kvinnor - men var går gränsen, hur viktigt är det.
- gällande kvotering i bolagsstyrelser är vi nog för, och tycker farmför allt att man måste hitta bättre argument mot än att kompetens saknas. det finns troligen massa kompetenta kvinnor omkring som man bara inte har sett eller upmuntrat tillräckligt. Men vi var nog mer för "straffbeskattning" för företag som inte klarar uppsatt norn, än lagstiftning. Oder was?

Skoj diskussion i alla fall, ser fram emot helgen om två veckor, då vi har två hela dygn på oss att prata hedersvåld!

lite tekniskt

jaha, nu har jag lyckats flytta runt en massa i koden, så att det hände några nya grejer på sidan. vi bestämde ju att vi skulle göra det tillsammans, josefine, men jag blev så otålig så jag gjorde något mycket ofeministiskt, nämligen frågade en man i min närhet om hjälp, och vips så ordnade sig alla saker som jag inte fick att funka tidigare...
men det där med kommentarerna får jag fortfarande inte ordning på. vi får ta det sedan. jaja, men nästa gång du pratar om att laga cyklar, gabriella, så är det visst jag som får hålla tyst.

Ett feministiskt SSU

Vi vann!!!
När handlingarna till SSUs förbundskongress skickades ut i juni så insåg vi ganska snart att stycket feminism var brutalt stympat i jämförelse med tidigare program. Programmet var även det kortaste förslaget av alla i kongresshandlingarna.
Efter en veckas arbete i utskottet så har vi nu voterat igenom ett nytt feministiskt program. Det nya programmet är minst 300% längre och innehåller bland annat: Ett förbud mot porr (med definitionen att porr är förtryckande men erotik ok), ett stycke om att befria sexualiteten, befria familjen och krossa kärnfamiljen som norm med mera.
Sist men inte minst lyckades vi efter lottning att få in ett stycke vid namn "Halva makten - Hela lönen", som förbundsstyrelsen ville avslå. Kongressen tyckte uppenbarligen inte heller att det var ok att inte ha en feministisk analys om arbete och makt i det feministiska programmet.

Så nu är det två stolta Rebellor, undertecknad och Sanna, som om några timmar lämnar Linköping med i alla fall en stor seger bakom oss!

Fler flator i riksdagen!

Jag intervjuade en grymt sympatisk person idag. Vice ordförande för hbt-sossarna, Mini Tahvanainen. Så jag ville bara oja mig över vad svårt det är att ställa kritiska frågor till folk som man tycker säger sympatiska saker. man vill hellre bara hålla med och framställa dem i så god dager som möjligt. Jaja, i vilket fall så skulle jag vilja säga att det nog finns en överhängande risk att jag träffade vår blivande första lesbiska riksdagsledamot. Vilket i så fall inte blir en sekund för sent när det än inträffar. Det finns idag 2005 inte en enda öppen flata i riksdagen, visste ni det, för det gjorde inte jag! Vi pratade om samarbetet med s-kvinnor som de just inlett. Lite otroligt att det inte funnits redan, men det har liksom knappt varit några kvinnor i styrelsen för hbt-(s). Ibland blir man bara förbluffad när man märker att världen inte kommit så långt som man trodde. Och dessutom kan man kanske förstå att det är så, eftersom Mini just blivit misshandlad för en vecka sen av en man som slog henne i ansiktet med en gatsten och så "Nu ska du dö, jävla flata." Ibland blir man bara så arg. Och impad över att det finns folk som klarar av att fortsätta sitt engagemang när sånt händer.

De har dessutom startat ett forum där man ska kunna diskutera hbt-frågor och feminism inom sosseriet. Jag vet inte om man måste vara gay för att vara med, men man behöver inte vara sosse i alla fall, så så kräsna kan de ju inte vara ;)

Farligt - för vem?

hittade en kul grej här om en amerikansk listning av seklets mest skadliga/farliga (harmful) böcker. Etta kom Det kommunistiska manifestet, tätt följd av Mein Kampf. Bara det är ju intressant att fundera över. men nu tänkte jag prata om en annan grej. Fyra, efter Quotations from Chairman Mao, kommer Kinseyrapporten, följd av Betty Fridans The Feminine Mystique (som jag inte har läst men som enligt förklaring skall få alla kvinnor att inse att kvinnlighet och hemmafrueri är dumheter). Det andra könet figurerar utanför de tio första.(Även intressant att hitta Keynes General Theory of Employment, Interest and Money på tionde plats).
Farligt, för vem, frågar jag mig. Kinseyrapporten har nog inte gjort att någon dött (till skillnad från Mao-boken.) Den kom till en massa oväntade slutsatser om hur folk hade sex som chockade människor i USA. Och dessutom vill jag lägga till, mest om mäns sexliv. Så då vill jag lägga till (och rekommendera) även den konkurrerande Hite-rapporten (som jag kommit över i en fantastisk begagnad, rosa, upplaga från Tiden från 1977) som handlar om kvinnor och sex. Den innehåller Expressen fredags standardlöpsedel ((kända) svenska kvinnor - så vill vi ha sex) fast lite mer vetenskapligt. Jag hade velat läsa den i biologi i skolan istälet för lite löst mumbo-jumbo om kvinnlig upphetsning - ni som mest skall vara ett förstadium till det "riktiga" sexet.
Jag tyckte i alla fall att det var kul att läsa en bok som avfärdar vaginal orgasm som ett freudianskt påhitt redan i första kapitlet. Och den här amerikanska kommittén skulle säkerligen ha tyckt att det var mycket farligt...Rätt (eller fel) böcker i handen på rätt personer kan nog ofta bli farliga. Kunskap är makt.

Mitt första inlägg

Hej,

Efter en del problem med att logga in har jag äntligen lyckats! (Intressant att alla olika varianter på Mia Päärni redan var upptaget, eftersom ingen annan heter det...)

Jag är så himla exalterad över att Rebella har en egen blogg. Har inte haft någon koll på bloggar överhuvudtaget innan detta, så allt känns spännande. Men framförallt känns det roligt att vår feministiska förening har ett forum där vi kan diskutera olika frågor och där andra dessutom kan se vad vi tycker. Jag är jättestolt över Rebella och vår verksamhet och vill att så många som möjligt ska kunna ta del av den, på ett eller annat sätt.

Varför är jag feminist? Det frågar alla ändå, så jag kan väl försöka svara på det nu. Jag har under hela mitt liv fått höra att jag pratar för mycket, skrattar för högt, tycker för mycket osv. Jag har också varje gång någon har ifrågasatt mitt sätt att vara funderat på varför det alltid händer mig och inte någon av killarna i min närhet trots att de pratar mer än jag gör, skrattar högre än jag gör och tycker mer än jag gör. Den enda slutsats jag kunnat göra är att det handlar om att jag är "kvinna" och att det med det följer att folk förväntar sig vissa saker av mig. Det gjorde mig förbannad!

För mig är det självklart att vara feminist. I många av våras föreställningar finns det fortfarande en bild av hur en kvinna ska vara, som naturligtvis är oerhört begränsande eftersom man alltid har ideal att försöka leva upp till. Att ingen kan leva upp till de kvinnliga idealen eftersom de är så motsägelsefulla är en annan diskussion…

Jag vill att mina barn ska växa upp i en värld där de är individer, inte män eller kvinnor. Ett samhälle där de är fria från begränsande könsroller. Ja, därför är jag med i Rebella - för att förändra till det bättre.

Wow, mitt första inlägg. Skulle kunna skriva hur mycket som helst… Men sådan är ju jag.